Kapitel 40: Vandring till en obekväm insikt

Det som började som en trevlig vandring och ett samtal om företagande, slutade i en obekväm insikt om felaktiga beslut – och en gnagande känsla av att ha varit för godtrogen.

Augusti 2021 - Vandring i Sörmland

Den där lunchen jag hade planerat med företagaren, som var aktiv i ett annat riksdagsparti, hade vi aldrig lyckats få till. Men nu skulle han vandra i Sörmland två dagar i augusti och frågade om någon ville hänga med. Jag såg det som ett bra tillfälle att komma iväg från stan och förhoppningsvis få njuta av lite härligt väder.

Vi blev fyra personer som vandrade i två dagar, men vi sov bara ute en natt. Vädret var fint och det blev ett välkommet avbrott i vardagen. Vi pratade om allt möjligt, som man gör när man träffas i grupp.

Vi sågs på lördagsmorgonen, vandrade hela dagen och övernattade i tält på en rastplats längs med leden vi vandrade på.

På söndagen anslöt Jonas från Palaestra Media. Jag visste inte att han skulle dyka upp, men det hade inte stört mig om jag hade vetat det i förväg. Jag hade bara träffat honom några få gånger och kände honom inte direkt. Han skulle gå med oss några timmar på eftermiddagen.

Filmen “Varför är Sverige en mångkultur”

Vid en paus i vandringen berättade Jonas att han snart var klar med sin film om varför Sverige är en mångkultur. Någon frågade honom vad den handlade om. Jonas ville inte avslöja något, men sa att det skulle bli intressant att se hur Sverigedemokrater skulle reagera på filmen.

Jag tolkade det som en passning till mig, eftersom jag var aktiv i Sverigedemokraterna, och jag började ana oråd. Många till höger om Sverigedemokraterna uttrycker sig mycket nedlåtande om partiet och kallar det exempelvis för “globalister” eller “judelakejer” — ett minst sagt nedlåtande epitet. Det blir märkligt när SD från vänsterhåll kallas för nazister, medan extremhögern kallar dem för judelakejer.

Diskussionen fortsatte:

– Kan du säga något om vad den handlar om? frågade någon.

– Den handlar om judarna, svarade Jonas.

Ridå!

När Jonas sa det sista ville jag bara sjunka genom jorden. När personer som ser Sveriges problem med brottslighet, invandring och ekonomi pratar om judar så är det i princip aldrig något bra.

Det här hade jag stött på tidigare – bland annat i olika YouTube-kanaler. Personer som har gjort en bra analys över vilka problem Sverige och Västeuropa har, vilka konflikter som har uppstått – och riskerar att uppstå – i framtiden, hamnar helt fel när man ställer sig frågan: varför har vi fått de här problemen?

En del personer måste bara hitta ett svar som indikerar en tydlig syndabock. Filmen ställer frågan: Varför är Sverige en mångkultur? Jonas svarade: På grund av judarna.

Hade jag vetat att filmen skulle handla om judarna hade jag naturligtvis inte lämnat ett bidrag.

Jag tycker om att prata med människor som har andra perspektiv, åsikter och utgångspunkter än jag har. Det är givande, en chans att få testa sina egna idéer och tankar. Men det här kom som en kalldusch för mig.

Jag får citera Stefan Löfven, jag såg det inte komma.

Reflektion efteråt

Jag gick bort en bit, kokade vatten och gjorde lite soppa, medan de andra fortsatte prata om hans kommande film. När jag kampanjade för SD brukade jag alltid tänka på min judiske kamrat från gymnasiet och att jag ska kunna stå för allt jag gör och säger om han stod bredvid. Det tänkte jag på när jag kokade vattnet – och det kändes minst sagt som att jag inte var i rätt sällskap.

Vi vandrade vidare och Jonas lämnade oss efter några timmars gemensam vandring. Vi fortsatte och fikade hemma hos en person som bodde nära tågstationen där vi skulle ta tåget tillbaka till Stockholm. Men resten av vandringen låg Jonas kommentar som en våt filt över mig.

Att skylla på judarna

En av mina största farhågor när jag gick på mitt första möte med Sverigedemokraterna var just att man skulle skylla allt på judarna eller köra något om att förintelsen inte existerat. Jag var så otroligt glad över att det inte var så och under alla mina år inom Sverigedemokraterna har jag aldrig hört någon prata om judar, judefrågan, förintelsen eller Israel på ett negativt sätt.

Ändå kallas Sverigedemokrater ofta nazister, fascister och man säger att 30-talet är på väg tillbaka. En av min frus väninnor frågade om jag var nazist när jag delade något på Facebook om att invandringen kostar pengar och inte är lönsamt. Som om problemet med Hitler var att han räknade fel på invandringens ekonomiska effekter på tysk ekonomi.

Alla de där påhoppen saknar ju oftast helt grund oavsett om de riktas mot SD eller någon annan. Det har snarare blivit ett grepp som sjuklövern använder för att slippa svara på kritiska frågor. Men nu hade jag träffat någon som gjort en film som han själv sa handlar om judarna.

Att ta avstånd – eller föra samtal?

När jag kom hem från vandringen funderade jag ganska mycket på det som hänt. När Jonas släppte trailern för filmen lade han ut en länk i chattgruppen. Jag hade tittat lite kort på trailern. Trailern såg väldigt professionell ut, med snygg produktion och tilltalande estetik. Men nu när jag visste vad som dolde sig bakom, kändes mitt beröm inte lika genomtänkt. Utan att reflektera särskilt mycket över det skrev jag något i stil med “riktigt snyggt”.

Med facit i hand kändes det inte riktigt lika bra.

Filmen släpptes ett tag efter vandringen och den gick att se gratis på nätet. Jag såg den hemma – ensam. Och mina värsta farhågor besannades, utan tvekan.

För mig har det alltid varit viktigt att säga till människor om jag inte håller med dem i någon fråga.

Så jag skrev ett mejl till Jonas den 30 september 2021, där jag bland annat skrev:

Du pekar ut en grupp och lämnar alla andra orsaker outforskade. Därför blir din film tyvärr ensidig.

Det är guld för alla som tror att judarna ligger bakom allt ont och för oss andra så lämnar den minst sagt frågan om mångkultur obesvarad.

…

Anledningen till att jag inte gillar att man pekar ut en grupp som judarna för allt ont är dels för att det är fel, dels för att det tar bort det egna ansvaret.

…

Med vänlig hälsning

Richard Torsslow

Jag hänvisade också till en avhandling från 1976 av Sir John Bagot Glubb. The Fate of Empires beskriver hur imperier och till viss del nationer har en livscykel, samt hur den livscykeln pågår utan små gruppers inflytande.

Han svarade fyra dagar senare.

Hej Richard,

Tack för feedbacken, ska kika på avhandlingen

Hörs!

Jonas

Hans svar var kort, artigt – men inte särskilt engagerat. Han visste säkert sedan innan vad min inställning i frågan var.

Hur kan man påverka människor på riktigt

När jag skriver detta har det gått fyra år sedan jag skickade det där mailet. Jag funderar fortfarande på hur man egentligen påverkar människor på ett konstruktivt sätt. I Sverige förväntas man ta avstånd från personer – hellre än att lyssna och bemöta dem med argument. Jag är osäker på om det är rätt väg att gå. Vad händer om vi slutar prata med dem vi inte håller med? Att lyssna på någon – eller föra ett samtal – betyder inte att man håller med.

I stället har politiker och opinionsbildare alltför ofta valt att misstolka och smutskasta sina motståndare, samtidigt som de höjer sig själva moraliskt. Ett tydligt exempel är Birgitta Ohlssons kommentar efter Sandvikenrapporten. Först lyfter hon sin egen linje med orden:

“Invandring är frihetsvinst för individen, välfärdsvinst för kommunen och kompetensvinst för företagen. Sverige har blivit rikt genom vår internationalism, frihandel och öppenhet mot resten av världen”

I nästa andetag kommer angreppet – riktat direkt mot SD:

“SD:s bakåtsträvande, fördomsfulla främlingsfientliga politik skulle göra både folk och företag fattiga utan framtidstro.”

När det politiska samtalet reduceras till retoriska effekter och symboliskt avståndstagande, då dör möjligheten till verklig dialog – och med den, möjligheten att påverka.

Valet 2022 kryper närmare

Valet 2022 närmade sig, och jag var starkt engagerad i utvecklingen av partiet på lokal nivå. Men samtidigt började något skava – inte så mycket i min tilltro till politiken som i min tilltro till människorna i partiet. Jag hade i princip blivit motarbetad från dag ett som ordförande. Först lokalt, sedan från distriktet. Länge trodde jag att det bara handlade om små lokala slitningar och enstaka personer som satte sina egna intressen före partiets.

En uppfattning jag snart skulle tvingas omvärdera.

Nästa: Inför valet 2022 — Höga förhoppningar och växande tvivel