Kapitel 27: Skolan och lärarna
Skolan är den plats där barn och ungdomar formas – och ofta en miljö starkt präglad av politik. Det är något som många sverigedemokratiska föräldrar är smärtsamt medvetna om.
En förändring som mötte motstånd
Under 2018 började en förändring i samhällsdebatten märkas, särskilt efter den uppmärksammade intervjun med Joakim Ruist. De växande problemen i Sverige började få ett tydligare genomslag i det offentliga samtalet. Jag upplevde ett växande stöd för Sverigedemokraterna bland många människor och att allt fler började erkänna att problemen existerade. Samtidigt fortsatte de ofta orimliga och aggressiva påhoppen på Sverigedemokraterna och andra som var kritiska till den förda politiken.
Läraren som politisk aktivist
I mina ögon är lärarkåren ofta både den mest indoktrinerade – och den mest indoktrinerande. Från min äldste sons skola har jag otaliga exempel på hur uppgifter eller diskussioner anpassas för att stödja det rådande narrativet – oavsett om det handlar om invandring, klimat, covidvaccin eller Trump. Men det kanske mest talande exemplet på hur absurd den här tiden faktiskt var fick jag från en bekant med ursprung i ett annat EU-land. Personen är idag svensk medborgare, liksom barnet det gäller.
Indoktrinering i klassrummet
Jag har av integritetsskäl anonymiserat berättelsen något.
Personen berättade för mig att dennes barn kommer hem från skolan och gråter. Min bekant frågar då vad som hade hänt, varpå barnet berättar följande – en närmast osannolik historia. Läraren kallade fram alla barn som hade någon form av utländsk härkomst eller bakgrund till tavlan längst fram i klassrummet. Det handlade om barn med utländsk bakgrund – adopterade, med en utländsk förälder eller födda utomlands. Varpå läraren enligt uppgift sagt: “om Sverigedemokraterna får makten kommer ni alla att tvingas lämna Sverige”.
Med fruktan som vapen
Barnet trodde alltså att det fanns en risk att hen skulle bli utskickad från Sverige om Sverigedemokraterna fick makten. Läraren hade skapat en tydlig rädsla för Sverigedemokraterna med sitt exempel.
De här absurda påhoppen var dock betydligt färre än tidigare, och allt fler såg igenom den här typen av skrämselpropaganda för vad den var.
Många lärare kunde uttrycka sig oerhört negativt om Sverigedemokrater, deras företrädare och deras politik – helt utan konsekvenser och självklart utan att någon kunde säga emot.
Detta var inget jag kunde påverka vid den tiden.
I stället skulle jag snart få en praktisk lektion i mediekunskap – av Expressen.