Kapitel 17: Myndighetschefer i fantasilandet Sverige
Man behöver inte vara verklighetsförankrad för att få ett toppjobb i Sverige – men man behöver vara politiskt korrekt och hålla sig inom åsiktskorridoren.
Felrekryteringar som skadar Sverige
År 2015 var Anders Danielsson chef för Migrationsverket. Under perioden 2007-2012 var han chef för Säpo. Han var alltså ansvarig chef när den iranska spionen Kia Peyman anställdes på en av Sveriges hemligaste myndigheter.
2012 blev Anders Danielsson rekryterad till Migrationsverket. Under det som kallas flyktingkrisen 2015 höll han i mars ett tal i Eslöv där han (enligt Sydsvenskan) sa följande:
– När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla, berättade Danielsson.
Jag kan bara citera Merit Wager:
Så talar nog bara en representant från Nordkorea. Eller en förblindad och verklighetsfrämmande person med en rejäl släng av storhetsvansinne (med betoning på ”vansinne”) från Den Humanitära Stormakten.
Lojalitet före kompetens
Jag tror att det här på ett sätt visar varför vi i Sverige har så stora problem. Många myndighetschefer har inte blivit rekryterade för att de har en viss kompetens eller erfarenhet. De har gjort karriär för att de spridit och trott på den mångkulturella myten – och predikat den.
De företräder den humanitära stormakten – inte Sverige, inte svenskarna, inte kunskap och kompetens.
Dan Eliasson blev inte chef för polisen på grund av sin kompetens, utan för sin lojalitet till den humanitära stormakten – bekräftad bland annat genom ett tweet om att kräkas på Jimmie Åkesson. Han var en politisk kommissarie, en politruk, vars främsta uppgift var att förmedla propaganda till trupperna och att se till att ingen lämnar åsiktskorridoren.
I efterhand kan alla någorlunda vettiga personer se galenskapen för vad den var. Men vi som såg det redan då riskerade att förlora jobb, vänner och social status. Något som också hände väldigt många sverigedemokrater som var aktiva på den tiden.
Politikers stormaktsdrömmar
Man kan fråga sig varför vi har tjänstemän och politiker som lever i den här fantasivärlden. Tanken att Sverige ska vara en humanitär stormakt eller världsledare i den gröna omställningen är tämligen bisarr med tanke på att vi är ett perifert land med en befolkning som utgör en väldigt liten del av världens befolkning. Men jag tror Birgitta Ohlssons uttalande i Expressen pekar oss i en riktning.
– Invandring är frihetsvinst för individen, välfärdsvinst för kommunen och kompetensvinst för företagen. Sverige har blivit rikt genom vår internationalism, frihandel och öppenhet mot resten av världen.
Sveriges väg till välstånd – utan myter
Sverige utvecklades från ett av Europas fattigaste länder 1870 till att bli ett av världens rikaste länder 1970. Långt innan vi hade någon större invandring att tala om. Birgitta Ohlsson förstår alltså inte vad som har gjort Sverige rikt. En kunskapsbrist som hon delar med i princip alla andra politiker. Att människor från andra länder har kommit till Sverige och gjort stor nytta innebär inte med automatik att alla invandrare gör nytta. Det betyder absolut inte att det är grunden för vår ekonomiska framgång.
Men i ett väldigt rikt land som Sverige har varit och delvis fortfarande är kan politiker komma undan med vilka fantasier som helst. De kan spendera hur mycket pengar de vill på olika fantasiprojekt och man köper eller tystar alla röster som är emot. Politikerna får sällan eller aldrig stå till svars för resultatet av sina handlingar. I stället har svartmålning och utfrysning av personer som framfört relevanta invändningar och faktabaserade argument varit legio.
Att krossa visselblåsare
Ekonomen Christian Sandström, som haft modet att kritisera de projekt som genomförts under den gröna omställningen, är ett aktuellt exempel. Hans karriär fick ett abrupt stopp då ansvariga plötsligt hittade på nya krav för att han skulle få en tidigare utlovad befordran.
Så här kan man läsa på Academic rights watch.
“I stället utarbetade en bedömningsgrupp en rad nya krav – krav som Sandström inte ansågs uppfylla. Bland annat sågs det som en nackdel att Sandström varit aktiv i energidebatten snarare än inom sitt huvudområde (Digital Business)”
Det systematiska trycket att utesluta, sabotera karriärer och smutskasta människor som vågar påpeka att kejsaren är naken har haft förödande konsekvenser för de beslut som fattats i Sverige under lång tid.
För mig, som fortfarande var ny i SD, blev det snarare en sporre. Jag ville arbeta för förändring – och snart skulle jag märka att många faktiskt uppskattade oss.