Kapitel 13. Jag träffar Lars Vilks på fest hos Jan Sjunnesson

Jag går på en fest och möter modiga människor som tänker utanför ramarna – en fest som kom att påverka mig mycket och som blev starten på något nytt.

En fest som blev starten på något nytt

Den 17 januari 2015 hade Jan Sjunnesson en fest i sin lägenhet och för mig blev det en ganska stor vändpunkt i mitt liv. När jag kom till trevåningshuset där han bodde behövde jag en portkod för att komma in. Precis innanför stod en bjässe och tittade på mig utan att visa minsta vilja att öppna dörren. Trots att jag var över 40 år gammal kände jag mig som en liten förstaklassare som tittar upp på en stor kille från mellanstadiet och undrar om han ska få stryk. Jag repade mod, sms:ade Sjunnesson, fick koden och gick in. När jag kom till hans dörr och ringde på stod en lika stor kille innanför dörren. I soffan satt Lars Vilks.

Svensk konstnärstradition

Lars Vilks var en svensk konstnär, konsthistoriker, författare och debattör som hade arbetat inom en svensk – och bredare västerländsk – tradition att utmana normer, håna och förlöjliga det som är viktigt för vissa grupper. Exempel på föregångare är Carl Johan De Geer och Elisabeth Ohlson Wallin.

1967 skapade den svenska konstnären Carl Johan De Geer en screentryck-tavla med titeln "Skända flaggan."

Från svenska Wikipedia: ¹

“'Skända flaggan' avbildar en svensk flagga som bränns. Bredvid står det, i stora blå bokstäver: 'Skända flaggan, vägra vapen' och i något mindre gula bokstäver: 'Förråd fosterlandet, var onationell.' I mitten av korset på flaggan står ordet 'KUK' skrivet i rött.”

1998 visades fotografier som skildrar Jesus som homosexuell i olika situationer i utställningen Ecce Homo av konstnären och fotografen Elisabeth Ohlson Wallin.

Lars Vilks mod att utmana

2007 skapade Lars Vilks en serie teckningar där profeten Muhammed avbildades som en rondellhund. Efter det tvingades han leva med livvaktsskydd, vilket förklarar den hårda säkerheten och männen jag mötte på väg in till festen. Tyvärr omkom Lars Vilks i en trafikolycka 2021.

Dissidenter

Här var en samling människor som skrev om problemen, pratade om dem, utmanade samhällsnormer och verkligen var dissidenter. Det var en ovanlig intellektuell frihet att vistas i ett sammanhang där alla var självständigt tänkande individer, från olika delar av livet, som möttes och umgicks. Jag var faktiskt lyrisk under kvällen – och när jag tänker tillbaka på just den festen är jag det fortfarande. Där fanns många intressanta människor som inte alltid hade samma åsikt som jag, men som tyckte om debatt, åsiktsfrihet och frihet. Gemensamt för dessa människor var att de såg igenom den tillrättalagda och ensidiga bild som traditionell media ständigt visade upp.

Intressanta möten med opinionsbildare

På festen träffade jag bland annat Martin och Sofia. Två libertarianer som hade startat och drev Radio bubb.la. En nätradiokanal som jag fortfarande lyssnar på regelbundet. Dels för att de tar upp nyheter som traditionell media inte rapporterar om – eller gör det långt senare – dels för att de har unika perspektiv och djup kunskap i sina diskussioner.

Jan Sjunnesson var med och grundade SwebbTV, och på festen fanns även några som hade medverkat i program på kanalen.

Det kändes som att jag var en del av en motståndsrörelse där människor vägrade sluta tänka och vågade umgås med personer som blivit uthängda eller uttryckt åsikter som inte ansågs politiskt korrekta. Detta i en tid där människor alltid riskerade att bli uthängda av media och få sina liv förstörda om de syntes på bild i fel sammanhang. Det är något som fortfarande händer, men inte lika ofta.

För mig kändes det oerhört befriande att träffa människor som faktiskt tänkte själva och dessutom vågade ifrågasätta saker öppet.

Jag ångrar att jag inte tog en selfie med Lars Vilks – men just där och då kändes det för ytligt.

I februari 2015 slutade Jan Sjunnesson på Samtiden och tanken att jag skulle skriva för Samtiden fick läggas ner. Men jag hade ändå fått lite blodad tand och blev inspirerad av människorna på festen som vågade stå upp mot åsiktsförtrycket.

Mötet med dessa modiga personer väckte något i mig. Jag ville inte längre stå vid sidan av. Det tog lång tid men den hösten satte jag mig vid datorn – och skickade in min första debattartikel.

Nästa: Publicerad som debattör

1. Skända Flaggan. Wikipedia. Hämtad 15 juni 2025, från https://sv.wikipedia.org/wiki/Skända_flaggan