Kapitel 50: Att ta sig igenom ett mediedrev
Om man inte har varit utsatt för ryktesspridning på nätet, är det svårt att förstå vilka konsekvenser det kan få. Idag går allt blixtsnabbt och sprids till alla man känner.
Påhoppad av alla
Få personer har blivit påhoppade av Expo, Dagens Etc., Afa, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Skatteverket samtidigt. För att uttrycka det milt: det är inte en angenäm upplevelse.
Att vara mitt i en storm
Det är svårt att beskriva hur det känns att bli utsatt för ett medialt drev. De flesta människor lägger inte märke till ett mindre drev av den här typen om det inte handlar om någon i deras närhet.
Men för mig var det den mörkaste perioden i mitt liv. Jag visste att många jag kände delade artikeln – precis som Vänsterpartiets gruppledare i Sundbyberg, som hade skickat den till alla andra gruppledare.
Under cirka 10-14 dagar kände jag ett fysiskt illamående som är svårt att förklara. När man inser att man kommer att vara en belastning för alla i sin omgivning är det oerhört smärtsamt och det är på gränsen till outhärdligt.
När ens barn beskrivs som “han med den där pappan som…”,
När folk säger om ens fru “hon vars man….”
När ens mamma reduceras till “hon med den där sonen som…” blir det extremt tufft.
Som föräldrar vill man vara en klippa för sina barn, inte ett sänke. Som man vill man vara någon som personerna i omgivningen kan vara stolt över. Jag förstod också att lögnerna skulle vinna extra trovärdighet när mitt eget parti också hoppade på mig.
En strategi för att överleva ett drev
Jag tänkte mycket på Mats Löfving och Benny Fredriksson de här dagarna. Deras namn och bild hade varit på riksmedia överallt och det fanns ingenstans för dem att komma undan. Redan när jag satt där på kontoret med skatteverkets utredare förstod jag att det skulle drabba min familj extremt hårt och att alla eventuella utspel jag skulle göra bara skulle göra det värre. Speciellt när jag visste att de som borde komma till min undsättning skulle, inte bara svika mig, utan faktiskt göra det värre.
När familjen drabbas
Det dök självklart direkt upp barn och ungdomar som sa till min äldste sons kompisar att de inte borde umgås med honom på grund av det som stod i tidningarna om mig. Det finns ungdomar som undviker honom på grund av det som står om mig i pressen. Smärtan av att orsaka något sådant för sina barn går inte att förklara.
Jag bestämde mig då för att ligga lågt för att skydda familjen. Det viktigaste man har är inte sitt rykte eller sin trovärdighet. Barnen går före allt.
När man har ett unikt namn
Mitt namn är relativt unikt, vilket i en sådan här situation innebär att vem som helst som söker på mig eller någon av mina familjemedlemmar först möts av den här artikeln om mig. Detta är självklart också ett sätt att hänga ut och skambelägga människor som är mycket kraftfullt med dagens teknologi. Saker som detta sprids globalt och det sker med en extrem hastighet. När en tidigare minister delar en länk till denna artikel på Twitter, blir den viral inom minuter.
Ett psykologiskt tryck i varje rörelse
När ens bild susar runt i media med de här negativa associationerna så blir allt jobbigt. Det tar emot att visa sig ute, att säga hej till grannarna, gå in på affären, åka tunnelbana. Att veta att när man googlar mig, min fru eller mina barn så dyker de här lögnerna upp. Det är en mental ansträngning och allt man vill göra är att krypa ihop i fosterställning och dra täcket över huvudet, precis som Håkan Juholt, ordförande för Socialdemokraterna från den 25 mars 2011 till den 21 januari 2012, beskrev det när han blev utsatt för ett mediedrev och ett internt tryck att avgå som partiledare. Skillnaden är förstås att Socialdemokraterna alltid tar hand om sina egna; de landar väldigt mjukt och får alltid en ekonomisk kompensation och ett bra jobb.
Stöd från några få som betydde oerhört mycket
Som tur var hade jag någon som ringde mig varje dag och pratade med mig i ungefär en timme. Några från den lokala SD-gruppen ringde också ett par gånger, och jag fick stöd från min fru och mina barn. Men jag orkade faktiskt inte prata med någon om hur jag kände och hur dåligt jag mådde.
Stöttning från andra partier
En person från Moderaterna som jag haft kontakt med under valrörelsen skickade ett stöttande meddelande på Facebook och en annan moderat från kommunfullmäktige ringde och pratade med mig kring ett ärende vi hade diskuterat. Han sa ungefär ”Jag förstår att det är tufft med mediadrevet och jag förstår naturligtvis att det som står inte är sant”.
Några dagar senare träffade jag Centerns gruppledare på Willys när jag var och handlade. Han pratade med mig och sa några värmande och uppmuntrande ord. Alla vet att det som står i tidningar vid drev inte är sant sa han. Något som vid den tidpunkten betydde väldigt mycket för mig.
Men det är något fel när man får mer stöd av sina politiska motståndare än av sitt eget parti på distrikts- och riksnivå.
Efter min första budgetdebatt 2018 så sa en politiker från ett annat parti “Du är ju duktig, varför går du inte med i ett riktigt parti?”. Med facit i hand kan man ju verkligen undra.
Min strategi framåt
Jag var väldigt orolig eftersom AFA hade lagt ut alla mina personuppgifter på nätet med hemadress, personnummer, vilket våningsplan jag bodde på. Dagens Etc utmålade mig som en väldigt farlig person och Annika Strandhäll skickade all information till hela världen. Sverigedemokraterna satte en “godkänd” stämpel på lögnerna genom att inte hjälpa mig (det här var innan jag blev utesluten) och det kändes uppenbart att Skatteverket var ute efter att sätta dit mig.
Jag bestämde mig för att det bästa jag kunde göra var att ligga lågt för familjens skull och fokusera på Skatteverket. Jag förstod också att det skulle bli värre om/när Sverigedemokraterna uteslöt mig.
Att utmåla personer som hemska och farliga
Det vänstern gör väldigt effektivt är att utmåla sina motståndare som hemska och farliga. Man använder ord och uttryck som skapar en grund för att deras “svans” ska känna sig rättfärdiga när de trakasserar, hotar och gör andra människor illa. Man intalar sig själva att det är onda personer man kämpar mot för att rättfärdiga sitt beteende.
Det här gör att ungdomar som säger till min sons kompisar att de inte borde umgås med honom kan känna att de gör något gott.
Att den eller de personer som sätter skruvar i mitt däck kan känna att de hoppar på någon ondskefull person som förtjänar det.
Att den eller de personer som förvanskar citat känner att de “sätter åt” någon som utgör en fara för andra människor.
Att Annika Strandhäll utan vidare eftertanke kan sprida de här påståendena vidare till hela världen.
En orosanmälan till socialtjänsten
Som ett sista ryck från vänstern så kom det även in en orosanmälan mot mig. Någon hade angett att jag gått in i en ”nazistisk psykos” och att alla i familjen var nedtryckta av mig i någon slags nazistisk iver. Min fru blev förstås förbannad, men hon förstod också att det var sista påhoppet och det enda vi kunde göra var att härda ut.
Socialtjänsten måste utreda alla orosanmälningar och vi hade ett möte med dem där min då 17-årige son fick förklara att han inte kände sig nedtryckt av en pappa fylld av nazistisk iver. Socialtjänsten gjorde ett bra jobb, de tog det på allvar och utredde det. Visst kändes det integritetskränkande men om det är några tjänstemän man verkligen ska respektera så är det personerna inom socialtjänsten. De har enormt tuffa utmaningar och vet aldrig om en anmälan gäller en allvarlig situation eller om det används för att skada någon.
Skatteverket försöker hitta felaktigheter
Eftersom jag haft två revisioner som gått bra och de ändå satsade på en tredje så insåg jag att det inte var någon normal revision. Det märktes också när de var på plats. De hade gått igenom varenda leverantörsfaktura och ifrågasatte allt som eventuellt kunde kopplas till mig privat. Efter besöket på plats bad de om ytterligare förklaringar, information, underlag i vad som kändes som en evighet.
Det här innebar att jag fick lägga mycket tid på att ta fram underlag till Skatteverket men också på att läsa in mig på processen. Jag pratade med min revisor, en skattejurist och läste dessutom “Hjälp - Skatteverket kommer!” som faktiskt gav mig ovärderliga tips. När jag begärde ut tjänsteanteckningarna såg jag felaktigheter som jag kunde korrigera. Hade jag inte gjort det hade jag nog inte haft något bolag kvar.
Att orka läsa artikeln
Jag förstår att det kanske verkar normalt att man direkt läser artikeln från Dagens Etc och går i svaromål. Men Skatteverkets granskning som var exakt samtidigt tog mycket tid och lögnerna i rubriken och drevet tog enormt hårt på mig. Dessutom påverkade drevet min familj och när det parti jag jobbat för svek mig orkade jag helt enkelt inte.
Det var inte förrän på hösten eller vintern som jag fick tag i artikeln som helhet och såg att de skrivit att jag skulle varit på filmvisningen och dessutom skulle ha uttalat mig positivt om filmen. Jag har aldrig stöttat anti-semitism.
Det kom som ytterligare en chock för mig. Under januari 2024 började jag få lite energi och kontaktade dels Centrum för Rättvisa och medieombudsmannen. Den senare informerade mig om att man har tre månader på sig att anmäla till dem, oavsett om något ligger bakom en betalvägg eller inte. De första var inte intresserade.
Medieombudsmannen informerade mig också om att det kan bli väldigt dyrt att stämma någon för förtal.
Nästa: En tillbakablick