Kapitel 45: Uthängd av extremvänstern
Hösten 2022 blev en personlig vändpunkt. Efter en uthängning i AFA förstod jag att min tid inom politiken snart skulle vara över – inte för att jag gjort fel, utan för att jag var en outsider internt.
En första uthängning
Hösten 2022 blev jag uthängd av vänsterextrema AFA. Det var en klassisk uthängningsartikel: jag anklagades för att ha tränat så kallad “militär stridsteknik” med en “fascistisk organisation”. Vi brukade skoja om att så fort man kallades “SD-topp” i media var karriären över – nu var det jag som var den där SD-toppen.
Artikeln publicerades med namn, bild, personnummer och hemadress – ett hotfullt grepp som drabbar inte bara en själv, utan även hela familjen. Jag kände direkt oro för mina barns, min frus och mina föräldrars säkerhet. Våldet mot SD-företrädare har ofta varit underrapporterat, men den sociala utfrysningen – från grannar, kollegor, vänner – är minst lika nedbrytande, och den drabbar även ens anhöriga.
Ett exempel på hur allvarligt detta är ges när identiteten på några av vänsterns favoriter blev avslöjad utan att de för den skull bli uthängda.
Så här kan det låta i sociala medier:
Tweet från Joakim Lamotte:
Dagens gräv. Nu kan jag avslöja identiteten på Lady Busty och Miss Shameless Whinhore.
Journalisten Owe Nilsson besvarade hans tweet i sitt flöde:
Om de här människorna råkar ut för något, bör “journalisten” rimligen gripas för medhjälp.
Distriktets tystnad
Jag kontaktade distriktet direkt. Eftersom nästan inget i artikeln stämde visste jag inte hur jag borde agera. Det handlade om två träningspass från 2019 – utan militärt innehåll, utan organiserad struktur, och helt utan ideologisk prägel. Det var ett kompisgäng som hyrde en kommunal träningsanläggning i Upplands Väsby och delade på kostnaden – 200 kr i månaden. Jag var med två gånger och hade inget engagemang eller någon närmare kontakt med träningsgruppen.
Jag skrev ner exakt vad som hänt, förklarade vad som var fel i artikeln och redogjorde för samtliga kontakter jag haft med gruppen. Jag skickade detta till distriktsordföranden och båda vice ordförandena. Jag erbjöd mig också att svara på frågor direkt.
Min naiva förväntan var att partiet skulle hjälpa mig – att man åtminstone skulle stötta en lokal företrädare som blivit felaktigt uthängd. Svaret? Distriktet “såg ingen anledning att vidta några åtgärder just nu”.
Det var då jag förstod att min tid i politiken var på väg att ta slut.
En verktygslåda – men inte för mig
När en lokalpolitiker blir uthängd har partiet flera alternativ:
Agera offensivt och visa att man står bakom sin företrädare.
Ta ett samtal med företrädaren och ha en liten time-out.
Låta stormen blåsa över – och därefter utesluta personen när läget är bättre.
Man hade kunnat föreslå en “time-out” eller visa att man tagit kontakt och fört samtal med mig. Eller så kunde man gjort tvärtom – gått till motattack mot vänsterextrema aktörer och belyst de dubbla måttstockarna i svensk politik. Men inget av detta hände.
När svaret blev “vi vidtar inga åtgärder” blev det tydligt: distriktet väntade bara på rätt tillfälle att agera mot mig. Man började slipa knivarna.
Maktspel bakom kulisserna
Det är en offentlig hemlighet att ledningen för Stockholms län motarbetar personer med kompetens och självständighet. Man vill hellre ha lojala vänner i kommunföreningarna – personer som inte ifrågasätter.
Jag var populär i Sundbyberg och hade dessutom blivit invald i valberedningen på Ekerö. Det passade inte. Distriktet hade motarbetat mig från dag ett. Det här var ett tillfälle att försöka bli av med mig.
För den som inte är van vid lokalpolitik kan det låta krångligt, men i Stockholms län fungerar det så här:
Ledningen för distriktet väljs på distriktsårsmötet.
De som röstar där kommer från varje kommunförening i länet (utom Stockholms stad som är ett eget distrikt).
Kommunföreningarna väljer själva vilka som ska representera dem på distriktsårsmötet – ofta efter förslag från valberedningen.
Om distriktet kontrollerar valberedningarna i kommunföreningarna kan de också styra vilka som väljs till distriktsårsmötet.
De kan alltså, genom att kontrollera kommunföreningarna, se till att de alltid blir omvalda.
Därför är det så viktigt för distriktet att ha inflytande över kommunernas valberedningar. När vi i Sundbyberg bröt det mönstret – och jag dessutom blev vald till valberedningen i Ekerö – sågs det inte med blida ögon.
Vid ett evenemang råkade en riksdagsledamot från SD i Stockholm säga högt, i berusat tillstånd, att “alla som går emot distriktet ska uteslutas”. Det blev nästan komiskt – det handlade inte längre om att göra ett bra jobb, utan om att sitta i en klubb för inbördes beundran.
Jag ville aldrig vara med i den klubben.
För mig handlar politik om att påverka
Jag gick med i Sverigedemokraterna för att påverka samhället, inte för att bli populär i interna grupper. Jag skrev debattartiklar, mötte väljare, kampanjade lokalt. Att försöka bli en del av maktspelet var aldrig mitt mål – och det blev kanske mitt fall.
Publiceringen som skedde hösten 2022 fick begränsad uppmärksamhet, vilket jag i efterhand är tacksam för. Jag har alltid undrat varför den inte släpptes före valet. Kanske var det en miss. Kanske ett medvetet val.
Eftersom det inte blev någon större reaktion fortsatte jag mitt arbete som vanligt. Men jag visste att Damoklessvärdet hängde över mig.
Distriktet hade tidigare försökt få mig utesluten 2019, och på årsmötet 2020. Under Riv bron-kampanjen fick jag och Carina stå själva – kanske i hopp om att jag skulle göra bort mig. Nu hade man äntligen något att hänga en uteslutning på. Men ännu var det inte tillräckligt. De sa det rakt ut: “Vi har inte tillräckligt för att göra något. Ännu.”
Hur vänstermedia fungerar
För dig som inte känner till hur vänstermedia arbetar kommer här en snabbkurs.
Det finns flera vänsterorienterade medier med olika namn och redaktioner – men de samarbetar ofta. Ett media publicerar ett påstående, ett annat följer upp, och därefter tar en aktivist inom en myndighet vid och uttalar sig om hot mot demokratin. Detta ger ett sken av oberoende, trots att källan ofta är densamma.
Det är därför erfarna politiker vet: om ett vänstermedium skriver något, kommer en uppföljning snart i en annan kanal. Den ena artikeln legitimerar den andra.
Att stå ensam
Sverigedemokraterna har stora resurser och goda kommunikationskanaler. Men när jag blev uthängd fick jag ingen hjälp, inget stöd. Jag hamnade i ett gränsland. Skulle jag polisanmäla? Försvara mig offentligt? Vad var smartast? Att bli beskylld för att ha tränat “militär stridsteknik med en fascistisk organisation” borde vara förtal – men jag är ingen jurist. Och att driva den processen själv var överväldigande.
Hösten 2022 var också en svår tid privat. Elpriserna steg, räntan steg, och mitt företag fick stora problem. Jag stod i en rävsax: försöka rädda verksamheten, fortsätta det politiska arbetet, och samtidigt hantera partiets tystnad.
Till slut blev det tydligt: jag var inte önskad längre.
Men om det kändes jobbigt att bli påhoppad med lögner av AFA skulle det visa sig vara det lättaste i min politiska, snart avslutade, karriär.
Nästa: Överraskningsintervju