Kapitel 31: 2019 - Ordförande i kommunföreningen
Jag blev tillfrågad att bli ordförande för Sverigedemokraterna i Sundbyberg – och tackade ja.
Ett erbjudande om att leda föreningen
Efter valet — eller möjligen strax före valdagen 2018 — åt jag och Carina lunch med den dåvarande ordföranden för SD Sundbyberg. Han frågade om vi ville ta över och driva föreningen vidare, eftersom han planerade att minska sitt engagemang. Vi var mycket intresserade, eftersom det fanns mycket att utveckla – både i föreningens struktur och arbetssätt.
Vi tackade därför ja och han skulle föreslå mig till ordförande vid nästa årsmöte eftersom Carina inte var intresserad av det just då.
Jag och Carina hade flera planer för hur vi kunde få fler medlemmar och synas mer utåt.
Årsmötet 2019 – ny styrelse, gamla motsättningar
Årsmötet som alltid hålls i början av året gick helt problemfritt. Dåvarande ordförande hade ordnat med allt det administrativa inför årsmötet. Jag blev vald till ordförande utan problem eller diskussioner. Den tidigare ordföranden satt kvar i styrelsen, vilket är vanligt när en ny person tar över.
Den nya styrelsen bestod av mig och Carina, som ville utveckla föreningen, på ena sidan. På den andra fanns den tidigare ordföranden, vår gruppledare och tre ytterligare ledamöter som motsatte sig förändring. Vi ville utveckla arbetet betydligt mer än de övriga ledamöterna och tillhörde inte det gamla gardet som värnade om sina positioner och sitt inflytande – vi ville i stället öppna upp och rekrytera brett. Varken jag eller Carina hade heller några betalda positioner från Sundbybergs stad. Till skillnad från förre ordföranden som var politisk sekreterare och gruppledaren som också var oppositionsråd.
Det innebar att vi som arbetade för förändring var två, medan de som motsatte sig förändring var fem. Något som visade sig vara betydligt mer svårarbetat än jag hade förväntat mig.
Mål att öppna upp föreningen
Ett av mina mål var att öppna upp föreningen för mer insyn och påverkan från medlemmar och boende i Sundbyberg. Jag ville ha öppna föreläsningar som vi annonserade om i tidningar och på Facebook så att alla i Sundbyberg kunde komma och träffa oss, oavsett om man var medlem eller inte.
HBTQ-frågor och Sverigedemokraterna – ett känsligt ämne
Nu när jag var ordförande ville jag dessutom driva igenom mina hjärtefrågor. Jag trodde att jag som ordförande skulle lyckas få till en föreläsning med en homosexuell sverigedemokrat som kunde dela med sig av sitt perspektiv på partiets politik. Det skulle även ge våra medlemmar en värdefull möjlighet att ställa frågor. Därefter kunde vi arrangera ett öppet möte för alla i Sundbyberg så att de kunde komma och lyssna på någon som talade om HBTQ-frågor ur ett Sverigedemokratiskt perspektiv.
Före SVT:s ”SD-bögar”
Att vara homosexuell inom Sverigedemokraterna var vid den tiden en stor utmaning. Först kommer man ut som homosexuell, med allt vad det kan innebära. Därefter kommer man ut som sverigedemokrat och riskerar att också förlora sitt nya sociala sammanhang.
Det mest aggressiva motståndet mot Sverigedemokraterna kom, enligt min erfarenhet, ofta från RFSL, Pride och deras talespersoner. Jag har hört homosexuella män, som utan att veta att jag var Sverigedemokrat, uttrycka sig så drastiskt som: “Om Sverigedemokraterna kommer till makten så kommer vi tvingas att gå runt med rosa stjärnor på jackorna och samlas upp i läger”. HBTQ-rörelsen drev, enligt min uppfattning, en propagandistisk linje mot SD – på en nivå som överträffade den man såg i traditionell media.
Att tvinga media till respons
En öppen föreläsning med en homosexuell Sverigedemokrat skulle sannolikt tvinga både medier och opposition att kommentera och ta ställning. Det skulle också göra det svårare för HBTQ-rörelsen att komma med den typen av påhopp man gjort tidigare. Det här var flera år innan SVT sände programmet “SD-bögar”. Jag såg det som en potentiell fullträff ur kampanjperspektiv. Dessutom, och kanske viktigast av allt, skulle det kunna ge ett viktigt stöd till homosexuella medlemmar – särskilt dem som valt att företräda partiet offentligt.
Delaktighet och möten – verktyg för tillväxt
Ett annat viktigt mål jag hade som ordförande var att skapa fler och mer lättillgängliga medlemsträffar.
Dels att säkerställa att de månatliga after work-träffarna fungerade väl, dels starta upp månatliga helgträffar i form av förmiddagsfika eller brunch för medlemmar som inte ville eller kunde delta i pubträffarna. Detta för att ge medlemmar mer insyn och skapa delaktighet som jag hoppades skulle utmynna i ännu fler medlemmar och fler aktiviteter.
Valstrategiska mål
Jag sa till styrelsen att mitt mål inför valet 2022 var följande: Vid varje tillfälle som flera personer träffades i Sundbyberg och åt middag, träffades över en after work-öl eller i andra sociala sammanhang så skulle minst en person känna någon i Sverigedemokraterna.
Motgångar i förändringsarbetet
Eftersom vi i praktiken var två som ville utveckla föreningen – och fem som motsatte sig förändring – blev det oerhört svårt att driva igenom förändring. Det tog till exempel arton månader att få till enkla after work-träffar. Det gamla gardet motsatte sig varje försök till förändring. De ville ha koll på alla nya medlemmar, för att undvika att bli bortröstade från sina arvoderade positioner — och därmed förlora sitt inflytande.
Min nyfikenhet på andra perspektiv och drivkraft att träffa nya människor med andra åsikter var det som gjorde att jag såg de problem Sverige stod inför och gjorde att jag blev medlem i Sverigedemokraterna. Samma nyfikenhet och drivkraft låg bakom det som skulle bli slutet på min politiska karriär. Och det började – oväntat nog – med ett träningspass i en kommunal träningsanläggning.