Kapitel 16: Marcus Birro äter lunch - samhällsdebatten 2015
2015 präglades samhällsdebatten av ett kompakt motstånd mot SD, och alla som på något sätt förknippades med partiet riskerade att hängas ut eller förlora affärer.
En polariserad debatt
Samhällsdebatten 2015 var extremt polariserad. Många ansåg att man måste ta avstånd från alla som på något sätt hade kontakt med SD eller Jimmie Åkesson. Ett exempel från Facebook visar hur långt detta kunde gå:
När ett tält blir politik
Den här konversationen från Facebook är talande:
Hej alla fina!
Till festivalen hyrde vi ett tält med bord, stolar och infravärme. Sedan kom det till våran kännedom att personen vi hyrt av delar ej dom värderingar vi har. Personen har bland annat likeat sidor som Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, FriaTider, Stoppa tiggeriet, Förbjud tiggeri etc. Vi kan självklart inte stödja en sådan person så vi bad personen att komma och hämta tältet (som sattes upp redan igår). Tältet är nu borta, dock så kommer vi ej få igen de pengar vi betalat för tjänsten. Finns det någon vänlig som kan hjälpa oss med ett nytt tält?
Några kommentatorer ifrågasatte resonemanget, men inte grundtanken – att varje kontakt med SD var oacceptabel.
Exempel på kommentarer
Hur stöttar ni honom mindre genom att låta honom hämta tältet som ni redan betalat för? Han kan ju hyra ut tältet igen nu och tjäna mer pengar än vad han gjort om ni behållit tältet hela eventet.
En annan kommentar löd:
Fyfan vad korkade ni är.
Det är ju som att bekämpa köttindustrin genom att köpa kött och sedan lägga tillbaka det i frysdisken.
Det här avståndstagandet från människor som på något sätt kunde associeras med Sverigedemokraterna eller Jimmie Åkesson var helt enormt. Den här typen av reaktioner kring allt som hade med SD att göra gjorde att det faktiskt kändes ganska skönt att slippa sitta i styrelsen. Jag behövde inte vara öppen med att jag gillade Sverigedemokraterna och slapp på så sätt det sociala stigma som många offentliga personer utsattes för.
Marcus Birro äter lunch
Marcus Birro är en svensk författare, poet, dramatiker och sportentusiast med italienska rötter.
Han har varit en omtyckt kulturpersonlighet i Sverige i många år och har arbetat för Public Service, både på radiokanalen P3 och lokala P4-avdelningar. Han publicerade sin första diktsamling vid 20 års ålder och debuterade som dramatiker 2005 med pjäsen "Krig hela tiden." År 2010 deltog han i och vann På Spåret, ett mycket populärt frågesportprogram på Sveriges Television, SVT.
Marcus Birro är också känd för sin kärlek till fotboll och har varit engagerad i flera olika podcasts, radioprogram och TV-sändningar som täcker italiensk och svensk fotboll. År 2008 vann han priset Guldskölden för att vara Sveriges bästa sportbloggare och krönikör. 2009 vann han "Stora bloggpriset" i kategorin sport och fritid.
Han kandiderade till partiledarposten för Kristdemokraterna 2011 under rekordkort tid, och drog tillbaka sin kandidatur redan efter en dag. Det resulterade i att han förlorade ett TV-uppdrag på TV4.
Med andra ord var Marcus Birro en välkänd och populär kulturpersonlighet i Sverige när han den 29 januari 2015 åt lunch med två riksdagsledamöter från Sveriges tredje största parti, Sverigedemokraterna. En lunch som fick minst sagt oväntade konsekvenser för honom.
Artikelns rubrik: Birros hemliga möte med SD-toppen
Artikelns ingress: Här äter Marcus Birro lunch med SD-topparna. Vid 13-tiden satt författaren på en restaurang i Gamla stan tillsammans med SD-topparna Mattias Karlsson och Linus Bylund.
- Vi vill inte bli störda, säger Linus Bylund till Expressen.
Tidigare under dagen har Birro uppmanat KD att kontakta honom efter att Hägglund meddelat sin avgång.
Ett drev byggt på ingenting
Det blev ett “avslöjande” i Expressen som hade rubriken ” Birros hemliga möte med SD-toppen”. Lunchen ägde rum på en restaurang i Gamla stan, dit vem som helst kunde gå. På bilderna från reportaget syns dessutom att de sitter vid ett fönster. Ändå använder Expressen uttrycket ”hemliga möte” för att skapa en klickvänlig rubrik och misstänkliggöra Marcus Birro.
När fegheten agerar
Resultatet kom direkt och han fick sparken som bloggare för en sajt som handlar om italiensk fotboll, med följande motivering:
”Med anledning av de senaste uppgifterna kring vår bloggare Marcus Birro, har vi på SoloCalcio beslutat oss för att omedelbart bryta vårt samarbete. SoloCalcio.se är en politiskt och religiöst obunden webbsajt, där alla är välkomna och vi kan inte ställa oss bakom de senaste händelserna som kopplar ihop oss med saker vi kraftigt tar avstånd emot”
Språket är så laddat att man nästan förväntar sig att han anklagats för grova övergrepp – men det 'brott' han begick var att luncha med två folkvalda Sverigedemokrater.
En tydlig värdemätare på samhällsklimatet
Språket i kommunikén ger tydliga signaler om hur samhällsklimatet såg ut då. Hos oss är ALLA välkomna. Definitionen av alla är såklart personlig men uppenbarligen inkluderas varken Sverigedemokrater eller de som umgås med Sverigedemokrater i gruppen “alla”.
Den sista meningen i citatet ”kopplar ihop oss med saker vi KRAFTIGT TAR AVSTÅND IFRÅN” är intressant. Det här är ett språkbruk som skvallrar om hur viktigt det var att hålla sig inne i åsiktskorridoren för att inte riskera att tappa annonsörer, lyssnare och tittare. Att på något sätt bli förknippad med Sverigedemokraterna, eller att bli förknippad med någon som kunde förknippas med Sverigedemokraterna, kunde innebära både ekonomiska och sociala förluster. Något som många sverigedemokrater har fått uppleva när de har förlorat jobb, kontrakt, vänner och familjerelationer.
Priset för att stå upp för sina åsikter
Det var alltså i det här samhällsklimatet jag funderade på att komma ut som Sverigedemokrat, ett parti som i princip alla tävlade om att ta avstånd från.
Det som hände med Marcus Birro var naturligtvis skrämmande på sitt sätt. Om man kan skapa ett mediedrev mot en kulturpersonlighet som Marcus Birro för en vanlig lunch på en öppen restaurang, vad kan man då inte göra mot andra människor – människor utan inflytande eller möjlighet att försvara sig?
Jag har alltid varit idealist – och tror att man inte ska låta sig skrämmas till tystnad av mobbning och utfrysning, vilket det faktiskt är. Men det fick mig att tveka – det handlade inte bara om mig, utan också om min familj.
Det som hände med Marcus Birro skrämde mig – men det som hände efteråt övertygade mig. Jag ville inte bara sympatisera i tystnad. Jag ville börja agera.
Nästa kapitel: Myndighetschefer i fantasilandet Sverige