Kapitel 29: Sista dagarna av valrörelsen 2018 och valresultatet
Socialdemokraterna är experter på val, och 2018 var inget undantag, vilket speglades i de sista dagarnas kampanjande. Men vår lokala valrörelse stod sig bra i kampen om väljarnas röster.
Så satte Socialdemokraterna in det tunga artilleriet
De sista dagarna i valrörelsen satte Socialdemokraterna in det tunga artilleriet mot oss. Först fick de Hyresgästföreningen att påstå att Sverigedemokraterna ville införa marknadshyror. Därefter spreds påståenden om att vi ville avskaffa rätten till abort. Vad jag vet hade vi aldrig diskuterat det, men det blev det enda vi fick prata om.
Påståenden om abortfrågan
Idag kan du läsa följande på Sverigedemokraternas webbplats:
”SD hade mycket riktigt tidigare ett ställningstagande om att gränsen vid vecka arton skulle tidigareläggas till vecka tolv. Detta i syfte att få ner antalet sena aborter då det är ett faktum att ju längre tid graviditeten fortlöper desto större påverkan gör såväl graviditeten som ingreppet på kvinnokroppen.
Den övre abortgränsen på 22 veckor har aldrig ifrågasatts av oss, och inte heller av något annat parti. Det vill säga att samtliga partier står bakom en övre gräns då kvinnan inte får lov att göra abort om inte ytterst särskilda skäl skulle föreligga.”
Den här informationen nådde dock inte ut till väljarna lika brett som anklagelserna.
Om du tycker att vecka 12 låter väldigt kort, så var det så lagen såg ut i Danmark och Norge vid den här tiden. Knappast länder som är kända för sitt kvinnoförtryck. Finland hade en ännu strängare abortlag, som man senare röstade för att liberalisera.
Lokala företrädare utan svar eller motargument
Partiets reaktion på påhoppen dröjde, vilket innebar att vi ofta saknade tydliga motargument, särskilt när yngre kvinnor anklagade oss för att hota deras rättigheter.
Valbevakning istället för valvaka
På valkvällen satt jag själv i vallokalen och tittade på när rösterna räknades. Det kan låta märkligt, men vi hade återkommande problem med att våra valsedlar “försvann” eller hamnade bakom ett annat partis valsedlar och därmed inte syntes. Vi besökte därför varje vallokal en gång i timmen under hela valdagen för att säkerställa att våra valsedlar fanns på plats och syntes tydligt bland de övriga.
På kvällen deltog några av våra medlemmar i kommunen i övervakningen av rösträkningen för att kunna upptäcka eventuella oegentligheter. Men det vi – jag och flera andra – såg, var att vi fick färre röster än vi hade hoppats på, medan Socialdemokraterna fick fler.
Valnatten 2018 – från hopp till besvikelse
När resultatet kom visade det att Sverigedemokraterna fått 17,53 % och blev tredje största parti. I två dagar var jag helt nedstämd. Resultatet på riksnivå kändes som en katastrof. Vi hade fått så otroligt positivt bemötande under valkampanjen att jag hoppades att vi skulle nå 25 procent av väljarstödet. Jag satsade till och med 1 000 kronor på att Sverigedemokraterna skulle bli riksdagens största parti – men som vanligt när jag spelar gick det inte vägen.
Misstro och bekräftelse
När resultatet för valet presenterades fanns det en del väljare som ifrågasatte det. De hyste säkert samma förhoppning som jag — att Sverigedemokraterna skulle bli största parti på 26 % och när tv-sändningen fick ett plötsligt avbrott och resultatet därefter ändrades så uppstod en del diskussioner på nätet. Att bland andra Mattias Karlsson offentligt bekräftade att valresultatet var korrekt stärkte också min tilltro till partiet. Även om jag var oerhört besviken på resultatet hade jag ingen anledning att ifrågasätta det.
Socialdemokraternas påhopp på oss hade varit väldigt framgångsrika. Men ledningens agerande stärkte min tilltro till partiets hederlighet.
Sundbyberg: Där vår kampanj verkligen lyckades
På lokal nivå gick det bättre. Vi växte från 4 mandat till 6 mandat vilket innebar en ökning med 50 procent – ett resultat vi var mycket nöjda med. Det gjorde att jag, från sjätte plats på listan, tog plats i kommunfullmäktige.
Därmed tog jag ett steg in i det politiska livet på riktigt.
Satsning på det lokala
Jag kände mig verkligen nöjd med vårt kampanjande. Vi hade satsat på lokala frågor, jobbat mycket med att synas under lång tid och försökt utbilda alla medlemmar som skulle stå i valstugan. Det hade gett full utdelning för oss i Sundbyberg.
Men kort därefter skulle jag återigen bevittna ett medialt övertramp, om inte ett medialt övergrepp – något som på flera sätt fick allvarliga konsekvenser för vanliga människors liv.