Kapitel 4. Public Service – makten över berättelsen

Public Service inflytande sträcker sig långt utanför redaktionsväggarna – till allmänheten, beslutsfattare och opinionsbildare.

Det svenska grupptänkandet

Jag upplevde att Sverige, särskilt i frågan om invandring, präglades av ett utbrett grupptänkande – ett begrepp myntat av socialpsykologen Irving Janis för att beskriva hur starka normer inom en grupp kan hindra avvikande uppfattningar från att uttryckas.

Wikipedia beskriver grupptänkande som ett tillstånd där medlemmar undviker att ifrågasätta gruppens normer, vilket kan leda till självbedrägeri och omedveten censur.¹

Konsekvenser för den som ifrågasätter

Journalister och politiker hävdade ofta att det var högt i tak i debatten och att allt kunde diskuteras. Men de som ställde obekväma frågor eller presenterade fakta som gick emot det rådande narrativet tystades effektivt. De blev av med sina jobb, sina karriärer och även deras sociala liv begränsades.

Situationen påminner om hur det fungerar inom slutna trossamfund – där avvikande åsikter ofta leder till social utfrysning. Den som inte helhjärtat stödjer den rådande invandringspolitiken riskerar att stämplas som rasist, förlora sitt arbete och bli utesluten ur sociala sammanhang. Flera personer i Sverige har fått betala ett högt pris för att öppet ifrågasätta hållbarheten och rimligheten i den förda invandringspolitiken.

Jag kom i kontakt med andra som hade gjort liknande iakttagelser och som delade min frustration. Vid den tiden uttryckte vissa personer försiktigt kritiska tankar på Facebook, vilket ibland skapade möjligheter att hitta likasinnade och inleda kontakt.

Många vågade inte ens ifrågasätta uppenbara felaktigheter – inte ens i privata samtal med vänner eller kollegor.

Så formar Public Services opinionen

För att förstå hur begrepp och perspektiv etableras i Sverige behöver man inse det stora inflytandet som Public Service har över svenskarnas mediekonsumtion. Även för oss som lever och verkar här kan det vara svårt att greppa hur koncentrerad denna makt är – i praktiken utövad av ett begränsat antal redaktörer och programansvariga inom Sveriges Radio och Sveriges Television.

Dessa aktörer bestämmer inte bara vilka berättelser som ska lyftas fram och framstå som trovärdiga, utan också vilka perspektiv som ska marginaliseras eller avfärdas. I vissa fall innebär det att kritiska röster utestängs från det offentliga samtalet.

Ett tydligt exempel på denna dominans syns i det markbundna TV-utbudet: av tre kanaler med samhällsmagasin och egna nyhetsprogram är två delar av Public Service, medan den tredje är TV4.

Radion som verktyg för opinionsbildning

Inom radio är Public Service särskilt dominerande när det gäller samhällsprogram och nyhetsbevakning. Under lång tid har det funnits få alternativa aktörer, eftersom det är mycket svårt att konkurrera med ett statligt finansierat medieimperium – vilket Public Service i praktiken utgör.

När mediekonsumtionen förändrades blev poddar allt mer populära. Fristående producenter började där nå en större publik, vilket ledde till att Sveriges Radio breddade sitt uppdrag till att även omfatta egen poddproduktion.

Med hjälp av sitt omfattande nätverk av kanaler och program marknadsför Public Service sina egna poddar genom TV, radio och internet – på ett sätt som mindre och oberoende aktörer har svårt att konkurrera med. Resultatet blir att fristående och nischade poddar riskerar att trängas undan.

Vad innebär detta för den svenska samhällsdebatten? Två huvudsakliga konsekvenser kan urskiljas. För det första präglas majoriteten av mediekonsumtionen av det narrativ som Public Service väljer att lyfta fram. För det andra är det Public Services samhällsperspektiv som dominerar etern från morgon till kväll.

Hur Public Service hanterar “obekväma” åsikter och perspektiv

Public Services starka ställning i svensk medievärld innebär att organisationen i praktiken har möjlighet att exkludera vissa perspektiv från offentlig exponering.

Hjernevask och frågan om Public Services urval

År 2010 producerades Hjernevask (“Hjärntvätt” på svenska), en populärvetenskaplig dokumentärserie i sju delar, i Norge. En av seriens upphovspersoner, komikern Harald Eia, tilldelades stiftelsen Fritt ords pris för sitt arbete med dokumentären.

I motiveringen till priset från Fritt Ord står bland annat:

"Harald Eia tilldelas Fritt Ords Heder för att genom programmet Hjernevask ha utlöst en av de mest intensiva debatterna om forskning i modern tid. Den populärvetenskapliga serien, som sändes i NRK våren 2010, behandlade kontroversiella frågor om bland annat kön, sexualitet och ras. Trots viss kritik mot Eias journalistiska metod väckte serien ökat intresse för sambandet mellan arv och miljö, och bidrog till ny dialog mellan olika forskningsinriktningar."

(Översättning: ChatGPT)

Serien väckte stor uppmärksamhet genom att ställa frågan om våra beteenden i första hand formas av biologi eller av kultur. Ett av de mer konkreta resultaten var att Nasjonalt kunnskapssenter for kjønnsforskning (det norska nationella kunskapscentret för genusforskning) fick sin finansiering omprövad och senare lades ned, år 2011. Hjernevask beskrivs av många som ett avgörande ögonblick i norsk offentlighet – då det blev mer accepterat att diskutera biologiska könsskillnader utan att omedelbart betraktas som reaktionär eller anti-feminist.

Enligt flera uppgifter har Harald Eia erbjudit Public Service att visa Hjernevask, men fått avslag (se även Svenska Dagbladets artikel). Även andra, som exempelvis komikern och debattören Aron Flam, har försökt få serien visad i Sverige – utan framgång. På så sätt har en dokumentär som väckt omfattande debatt i Norge aldrig nått en bred svensk publik. Det visar hur Public Service i praktiken kontrollerar vilka perspektiv som får plats i offentligheten.

Hur Public Service formar journalister och opinionsbildare

Ännu viktigare är att många som vill arbeta med journalistik eller samhällsprogram sannolikt någon gång kommer att behöva samarbeta med, och få finansiering av, Public Service. Den som i sitt arbete ifrågasätter den rådande åsiktskorridoren riskerar därmed att få svårt att etablera sig inom branschen. Även om du inte arbetar inom Public Service idag, är du ofta beroende av dess godkännande eller nätverk för framtida karriärmöjligheter.

Konsekvensen blir att många journalister inte vågar gå emot de narrativ som förmedlas av SVT eller Sveriges Radio eftersom det kan äventyra deras framtida karriärer.

Den här tystnadskulturen, som innebär att kritiska perspektiv systematiskt motarbetas, är något som exempelvis Gunnar Sandelin och journalisten Jens Ganman har vittnat om i olika sammanhang.

I Sverige åtnjuter Public Service ett mycket högt förtroende från allmänheten vilket inte är konstigt eftersom de har en dominerande position på marknaden och sällan utsätts för genomgripande granskning eller ifrågasättande. Det här innebär i praktiken att Public Service får stort inflytande över vilka frågor som lyfts, hur de presenteras och vad som betraktas som en legitim uppfattning i det offentliga samtalet.

Det är ur det här perspektivet man måste förstå hur begreppet kompetensregn, när det lanseras av Public Service, påverkar debatten.

Begreppet “Kompetensregn” och dess genomslag i debatten

Den 3 juni 2015 publicerade SVT Nyheter en artikel med rubriken "Tusentals välutbildade flyr till Sverige" på svt.se.

I artikeln beskrevs invandringen som en import av kunskap, och man kan bland annat läsa följande citat i artikeln:

”Aldrig tidigare har så många välutbildade flytt till Sverige, enligt en granskning som SVT Nyheter gjort”

"I landet strömmar utbildade ingenjörer, läkare och ekonomer in.

Påståenden som saknar faktiskt stöd

Den positiva bilden av flyktingvågen som artikeln på svt.se förmedlade ifrågasattes snabbt, och den 5 juni 2015 publicerade Nationalekonomen Tino Sanandaji en artikel på svt.se där han kritiserade användningen av begreppet "kompetensregnet".

Tino skriver bland annat:

"SVT hävdade nyligen att mer än en tredjedel av de syriska flyktingarna är högutbildade och målade upp en bild av ett kompetensregn. Denna information är inte korrekt och baseras på en bisarr definition av högutbildad, där även enkel yrkesutbildning har inkluderats."

Han hänvisade också till statistik från SCB:

"Enligt SCB är cirka 10 procent av de nyanlända syrierna i arbetsför ålder högutbildade, jämfört med cirka 25 procent av den totala befolkningen."

Källa: Tino Sanandaji, “Myten om kompetensregnet”, publicerad på svt.se den 5 juni 2015.

Det är viktigt att understryka att de människor som kom till Sverige inte på något sätt ljög om sin utbildning. Det var Public Service som, genom att omdefiniera begreppet “högutbildad”, förmedlade en förskönad bild av flyktingarnas utbildningsnivå.

Public Service bestämmer narrativet

Public Service sänder en tydlig signal till resten av mediasverige om vad som anses vara den korrekta hållningen i flyktingfrågan. Det är en ideologisk hållning som saknar stöd i verkligheten. Det är inte bara en förskönad bild – det är en fabricerad verklighetsbeskrivning.

Förutom Tino Sanandaji som också invandrat till Sverige fanns andra invandrare som varnade för negativa konsekvenser i spåren av den stora invandringen. Flera människor med invandrarbakgrund har försökt lyfta problematiken med stor invandring och religiösa inslag i utanförskapsområden. Men även de har fått känna på hur snäv åsiktskorridoren är i Sverige.

Nästa: Kap 5 - Att rasiststämpla invandrare

1. Citat från Wikipedia:

“Grupptänkandet förkroppsligas genom att medlemmarna i en grupp avstår från att bryta mot rådande värderingar eftersom de önskar bibehålla den sammansvetsade andan som har skapats. Medlemmarna undviker att bringa invändningar mot förslag som genomsyras av gruppens grundläggande synsätt eftersom de känner att det skulle vara illojalt mot gruppen.

Man strävar efter att uppnå konsensus till en så pass hög grad att gruppmedlemmarna är beredda att åsidosätta realistiska värderingar och när detta sker får personerna ett skevt förhållande till verkligheten. Oviljan att framföra kritik medför att en omedveten censur blir inbyggd i gruppen”.

Källa: Wikipedia, artikeln "Grupptänkande", återgiven 2025-04-05