Kapitel 3. Åsiktskorridoren, oönskad kunskap och förbjudna sajter

Jag minns hur märkligt det kändes – viss information fanns tillgänglig, men att ens nämna den kunde leda till att man stämplades som rasist.

Kunskapsinhämtning

Jag började läsa sajter som Avpixlat (nu Samtiden), Nyheter Idag och Fria Tider. Till min förvåning stämde mycket av innehållet när jag jämförde med andra källor. Tidigare hade jag avfärdat dem som oseriösa, men nu lyfte de fram problem jag aldrig tidigare hört talas om.

Under några hektiska dagar och nätter läste jag allt jag kunde hitta av Tino Sanandaji, Karl-Olof Arnstberg och flera andra debattörer. Tidigare hade jag inte funderat särskilt mycket på invandring. Jag litade på vad som förmedlades i traditionella medier och i tv – men nu insåg jag att mycket av det jag tagit för givet inte stämde.

Motståndet mot den här typen av information och fakta var enormt och genomsyrade en stor del av samhället.

Stämpling och censur i offentligheten

Efter att Sverigedemokraterna tog plats i riksdagen 2010 började flera ledande politiker och medieaktörer aktivt motarbeta oppositionella och kritiska röster. Ett tydligt exempel på detta är en bild från Politism med rubriken ”Rasistiska sajter du inte vill dela på Facebook”, som fångar den tidsanda som rådde.

Den här listan är intressant eftersom den visar på ett klassiskt sätt hur man smutskastar tidningar och webbplatser man inte gillar. Politism listar några webbplatser som uttrycker rasistiska åsikter och lägger till nyhetssidor man ogillar. Därefter klassificeras de också som högerextrema och sidor som man inte bör läsa eller länka till.

Politism — Socialdemokraternas långa arm

Avsändaren av meddelandet var Politism. Politism skulle vara en "oberoende" webbplats, men den kontrollerades faktiskt av Aftonbladet som har nära band till Socialdemokraterna. När Politism omstrukturerades till ett aktiebolag hösten 2014 ägdes 51% av LO och Kommunal, det vill säga den svenska arbetarrörelsen.

Den här typen av propagandabilder användes ofta för att väcka misstankar mot alla som försökte diskutera problem relaterade till invandring. Jag såg också bilden från Politism i mitt Facebook-flöde och minns att jag försökte ha en diskussion om Chang Frick med någon som hade delat den. Men något verkligt meningsutbyte uppstod aldrig.

Chang Frick och Nyheteridag.se

Den mest intressanta tidningen i bilden ovan är nyheteridag.se, som vid den tiden drevs av Chang Frick. Hans mor har judisk bakgrund och hans far är rom, har berättat att han ibland skämtar ironiskt: när han går in i en butik vet han inte om han ska pruta eller stjäla.

Med andra ord, han är en person som, om han tillhörde vänstern, skulle kunna lyftas fram som ett exempel på hur en minoritetsperson lyfter sig själv och startar en tidning. Istället klumpas han ihop med människor man inte ska ha någon kontakt med.

Chang Frick var aktiv i Sverigedemokraterna i några år runt 2010.

Avpixlat och Kent Ekeroth

Avpixlat är också en intressant sajt. Namnet uppstod eftersom man ansåg att traditionella medier dolde information om brottsligas etniska eller nationella bakgrund.

Namnet antyder indirekt att traditionella medier mörkar viss information. Grundaren, Kent Ekeroth, var en tidig medlem av Sverigedemokraterna och satt i Sveriges riksdag mellan 2010 och 2018. Kent Ekeroth har också judisk bakgrund på sin mammas sida.

Att både Chang Frick och Kent Ekeroth har judisk bakgrund kan vara värt att beakta när Sverigedemokraterna beskrivs som ett antisemitiskt eller till och med nazistiskt parti.

Vid sidan av dessa svenska röster började jag, under 2014–2015, även söka internationella perspektiv på invandringens konsekvenser.

Exodus av Paul Collier

Paul Collier är professor i ekonomi och offentlig politik vid Blavatnik School of Government vid Oxfords universitet och meddirektör för International Growth Centre.

Så här beskrivs han på svenska Wikipedia:

Sir Paul Collier¹, född 23 april 1949, är en brittisk nationalekonom. Han utsågs 2010 och 2011 till en av de främsta tänkarna i världen (”top global thinkers”) av tidskriften Foreign policy. Han har på senare år uppmärksammats för sitt bidrag till debatten om migrationspolitik, bland annat i form av boken Exodus. How migration is changing our world (2013).

På engelska Wikipedia kan man läsa:

"The Migration Exodus" är en bok från 2013 av utvecklingsekonomen Paul Collier som behandlar hur migration påverkar såväl migranter som de länder som sänder respektive tar emot dem, samt vilka implikationer detta har för utvecklingsekonomin och det globala arbetet med att bekämpa fattigdom”. (Översättning: ChatGPT)

Boken togs emot mycket väl, vilket även framgår av de recensioner som återges på Wikipedia. Nedan följer några exempel:

– The Guardian (Colin Kidd): ”en human och förnuftig röst i en högst giftig debatt.”
– The Guardian (Ian Birrell): ”en förunderligt dyster bild av framtiden.”
– The Daily Telegraph (Rupert Edis): ”[en] rättfram genomgång av kostnaderna och fördelarna med immigration.”
– The Sunday Times (David Goodhart): ”en pragmatisk bok som behandlar effekten av kompetensflykt från fattiga länder till rikare länder.”

Märkligt nog verkade ingen i min omgivning ha läst den, och få – om ens någon – politiker tog fasta på dess innehåll. Visserligen togs den upp i några tidningar, men någon bredare debatt blev det aldrig.

Thomas Sowell

Jag hittade också ekonomen Thomas Sowell, som har skrivit mycket om kulturers och samhällens framväxt – och som även fått stort genomslag i amerikansk samhällsdebatt.

Så här kan man läsa på engelska Wikipedia om Thomas Sowell²:

”Thomas Sowell är en amerikansk ekonom, samhällsfilosof och politisk kommentator. Han är senior fellow vid Hoover Institution. Med sina omfattande publikationer och böcker, samt som gäst i TV och radio, blev han en välkänd röst i den amerikanska konservativa rörelsen som en framstående svart konservativ. Han var mottagare av National Humanities Medal från president George W. Bush 2002.”

Det finns många klipp på YouTube där Thomas Sowell diskuterar samhällsutveckling, minoritetsfrågor och jämställdhet.

Ju mer jag läste, desto tydligare blev det hur snedvriden invandringsdebatten var i Sverige. En föreställning var att invandringen var lönsam. En annan att avvikande åsikter i bästa fall sågs som främlingsfientliga – i värsta fall som uttryck för rasism. Men det fanns fler antaganden som var felaktiga: att invandringen var tillfällig, att alla kulturer fungerar likadant och att mångkultur i sig självt leder till ett bättre samhälle.

Dessutom märkte jag att många kritiker inte var rasister utan pålästa akademiker som försökte säga något viktigt. De personer i min bekantskapskrets som hade starka negativa åsikter om Sverigedemokraterna hade i princip aldrig hört talas om vare sig Tino Sanandaji, Jan Ekbergs utredning från 2009 eller – ännu mindre – Thomas Sowell och Paul Collier.

Men det var inte bara alternativa röster som tystades – även de stora institutionerna spelade en avgörande roll. Det blev allt tydligare för mig hur centralt Public Service var i att forma både berättelsen och ramarna för den offentliga debatten. Det blev början på nästa insikt.

Nästa: Kap 4 - Vårt samhälle och vår svenska kultur

1. Wikipedia. Hämtad 15 juni 2025, från https://sv.wikipedia.org/wiki/Paul_Collier

2. Wikipedia. Hämtad 15 juni 2025, från https://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_Sowell (översatt med ChatGPT)