Kapitel 12. 2015 - Fiaskoartad debut i lokalpolitiken
När jag väl gjorde debut i lokalpolitiken blev det platt fall. Men skam den som ger sig.
Ett årsmöte i en förening
I början av året har varje kommunförening sitt årsmöte. Där redovisas först vad föreningen och kommunfullmäktigegruppen har gjort under det gångna året. Därefter väljer medlemmarna personer till styrelsen, valberedningen samt revisorer för föreningen.
Vid valår väljer föreningen också vilka som ska stå på valsedeln för att representera partiet i kommunfullmäktige kommande mandatperiod. Det är valberedningen som tar fram de listor som föreslås under mötet. Årsmöten är normalt ganska trista och formella tillställningar där den lista som tagits fram av valberedningen brukar klubbas igenom direkt och utan diskussion – om ingen försöker ta över styrelsen med en kupp, det vill säga.
Falangstrider och kupper
Men om några utmanar den styrande gruppen blir det omröstning. Då går oftast flera personer upp och presenterar sig, och andra personer går upp och ger sitt stöd till kandidaterna de vill få valda. Att presentera en alternativ lista och försöka utmana den sittande styrelsen kallas att “kuppa”.
Gruppen som försöker kuppa benämns ofta som en falang, vilket gör att man talar om falangstrider inom partiet när det finns en alternativ lista.
Nyckeln till att gå segrande ur ett “kuppförsök”
Det är svårt att få tillräckligt med medlemmar att rösta på en alternativ lista. Det beror på att många medlemmar inte är särskilt engagerade och tycker att den lista som valberedningen föreslagit måste vara bra. Därför är det viktigt att valberedningen består av personer som stöder ens egen linje. Då har de andra kandidaterna en rejäl uppförsbacke innan det blir val, vilket underlättar mycket. Att ha sina egna representanter i valberedningen är alltså A och O för att kunna påverka och vinna ett val.
Jag som politisk novis
Det här var inget jag var särskilt insatt i vid mitt första årsmöte. Jag visste bara att Ulf ville ha en styrelse där två personer från den gamla styrelsen inte längre fanns med. Så då var det tydligen vi som skulle kuppa, och Ulf räknade med att vi skulle få 12–13 röster, medan den andra sidan skulle få 7–8.
En plan som föll direkt
När vi kom till årsmötet kunde jag direkt se att vi skulle förlora. Det var ungefär 5 personer på vår sida och dessutom stod den unga juristen som var en grundbult i vårt lag med både på vår lista och den andra listan. Han skulle kanske inte ens rösta på det förslag han själv varit med och tagit fram.
Alla de personer som Ulf hade räknat med dök aldrig upp och det blev en minst sagt katastrofal start för mig i lokalpolitiken.
Att glida in på en räkmacka
Jag tror att den befintliga styrelsen såg mig som en outsider som trodde att han kunde glida in på en räkmacka och få en framträdande roll i föreningen utan att göra något arbete. I viss mån låg det kanske något i det också. Även om en stor del av problemet var att jag inte riktigt förstod hur arbetet på lokal föreningsnivå fungerade.
Alla kandidater fick presentera sig och jag presenterade mig också. Jag höll det ganska kort och fokuserade på vad jag ville bidra med, snarare än att prata om skillnaderna mellan styrelseförslagen. Ulf fick stå för det mesta av snacket. När Ulf skulle prata, reste sig personen som hade gjort bort sig på kommunfullmäktigemiddagen och skrek åt honom. Han kallade Ulf förrädare och var otroligt upprörd. Han blev senare utesluten. Men just då hade han ett betydande stöd i styrelsen.
Ett totalt nederlag
Vi misslyckades totalt, och tredje personen i vår grupp – som stod på båda listorna – sa till den andra gruppen att han inte ens visste att han stod på vår lista. Det hela slutade med ett fullständigt fiasko för vår lilla falang. Ett totalt nederlag.
Fortfarande engagerad
Trots nederlaget deltog jag i några möten med föreningen efteråt och försökte lära känna andra medlemmar inom partiet. Det var inte särskilt många aktiviteter och jag tror det här med att sitta i kommunfullmäktige kändes väldigt nytt för vår lokalavdelning.
En fördel var att jag fortfarande var anonym utåt, och att jag, trots min koppling till Ulfs lista, inte hade gjort mig ovän med någon.
Jag fortsatte att läsa på om samhällsutvecklingen och de problem som Sverige stod inför, och funderade över vad jag kunde göra när jag nu inte hade kommit in i styrelsen.
Jag fokuserade på att skriva – men det var ett oväntat möte på en fest som snart skulle öppna dörrar till en helt ny värld.