Kapitel 38: 2021 Ett steg tillbaka - fokus på politiken
Efter två jobbiga år som ordförande tog jag ett steg tillbaka. Dels för att jag själv behövde andrum, dels för att det fanns en bättre person att leda föreningen. Mitt fokus blev på politiken.
Ny styrelse och nytt uppdrag
När vi hade fått till en bra styrelse var det dags för mig att ta ett steg tillbaka i föreningen och fokusera mer på politikutveckling. Det berodde till stor del på att jag inte orkade med alla påhopp från det gamla gardet. Varje gång distriktet ringde kände jag en klump i magen. Det är märkligt när den organisation som är satt att stötta och hjälpa i stället motarbetar och stjälper.
Det var dags att lämna över till någon annan. Nu skulle vi dessutom ha en helt ny kommunfullmäktigegrupp inom en snar framtid och då kunde vi verkligen vässa vårt program och vår politik. Men det återstod fortfarande ett år tills dess. Som tur var fanns det någon bättre lämpad än jag vid det här laget.
Ny ordförande
Carina, som fick flest personkryss i valet 2018, var uppskattad och åtnjöt stort förtroende bland medlemmarna. Hon hade varit medlem i Sverigedemokraterna långt före mig. Vi jobbade hårt tillsammans inför valet, och vi hade samma ambition att utveckla föreningens arbete. Därför kändes det naturligt att hon skulle ta över ordförandeposten, särskilt nu när vi äntligen hade majoritet i styrelsen.
Veteraner som byggt en grund
Det gamla gardet hade gjort mycket för föreningen i en tid när ingen vågade vara Sverigedemokrat. De hade fått stå ut med många påhopp och tagit en hel del personliga smällar för att de redan då påpekade de problem vi ser idag – vid en tid då sådana frågor helst skulle sopas under mattan. Den turbulenta perioden från starten av Sverigedemokraterna Sundbyberg 2010 till 2014 hade de navigerat genom på ett bra sätt.
På det sättet tyckte jag att de gjort ett bra jobb och förtjänade respekt för att de vågat och orkat engagera sig. Men de behövde också inse när det var dags att släppa fram nya krafter.
Veteraner som klamrar sig fast
Nu klamrade de sig desperat kvar och försökte mota bort alla som kunde utveckla föreningen vidare. I stället för att rekrytera de bästa och mest drivande individerna för att stärka partiet lokalt så fokuserade de på att rekrytera personer som var lojala till dem själva.
De värnade om sina egna inkomster och positioner och hade glömt bort att de för länge sedan engagerade sig för att göra Sverige bättre. Vad de tyvärr också missade var att ett växande parti behöver människor som vill och kan arbeta. Det fanns – och skulle även i framtiden finnas – behov av deras erfarenhet och kunskap. Men ett växande parti kräver både förnyelse och samarbete.
Trots vissa konflikter fanns det ljusglimtar och vi jobbade framåt.
Att skapa en hållbar politik på lokal nivå
Under 2021 jobbade vi hårt med att få fram en politisk plan som höll ihop inför 2022. I verksamhetsplanen redovisar partier hur de vill att verksamheten i en kommun ska skötas. I budgeten redovisar man hur varje förslag ska finansieras. Nu var hela styrelsen med på att det som stod i vår verksamhetsplan skulle vara förankrat i budgeten. Om någon exempelvis frågade hur vi finansierade ökade insatser inom äldrevården skulle vi kunna peka i budgeten och visa var pengarna kom ifrån.
Vår första konferens
Inför valåret 2022 hade vi en halvdagskonferens för att samordna budgeten och verksamhetsplanen. Kommunfullmäktigegruppen och styrelsen träffades gemensamt för att gå igenom ett förslag till budget som vi jobbat ihop. Vi gick igenom förvaltning för förvaltning, ett omfattande arbete eftersom det täckte hela kommunens verksamhet.
För mig var det mycket viktigt att få dessa delar att hänga ihop. Ska ett parti få någon trovärdighet på lokal nivå är det här grunden att stå på. Det kändes som att vi äntligen började få struktur i vårt arbete – där alla engagerade faktiskt jobbade åt samma håll. För första gången upplevde jag att vi började fungera som ett lag. Tyvärr skulle den känslan snart visa sig vara en illusion.
En utredning från Göteborg som var relevant för Sundbyberg
Det här var hösten 2021. Göteborgs stad hade tillsatt en utredning om tystnadskultur hos personal på grund av hot och trakasserier från bland annat kriminella. Utredningen presenterades i augusti. Eftersom Sundbyberg har två utanförskapsområden och det finns liknande problem som de i Göteborg så föreslog jag att vi skulle skriva in i handlingsplanen att kommunen skulle genomföra en liknande undersökning — något jag fick kämpa för att få med.
Vid ett internt möte längre fram föreslog jag att vi skulle lämna in en motion om att kommunen skulle genomföra en sådan undersökning. Vår dåvarande gruppledare viftade bort det och sa att det var onödigt.
När det återigen handlar om att synas själv
Två veckor efter mitt förslag om motion, skickade gruppledaren ett mejl till alla i vår kommunfullmäktigegrupp med en motion han skrivit. Där föreslog han att Sundbybergs stad skulle genomföra en liknande undersökning om hot och trakasserier som Göteborgs stad. Han tog min idé – som han tidigare hade avfärdat – och lade fram den under sitt eget namn. Jag blev både arg och besviken. Det handlade inte bara om idén i sig, utan om vad det signalerade: att egna meriter var viktigare än samarbete. Jag ville bygga ett lag där man samarbetar och lyfter individer som kommer med egna idéer. Samtidigt var det inte första gången det hände.
Eftersom flera nämndledamöter hade varit med på mötet protesterade de och det slutade med att hela kommunfullmäktigegruppen skrev under motionen.
Så här såg mailkonversationen ut:
2022-02-25: Till alla i KF-gruppen
Hej,
Tänker lägga bifogad motion till måndagens KF.
Trevlig helg!
Med vänliga hälsningar
Gruppledaren
2022-02-25: Svar från en medlem
Men, gruppledaren! Det här är ju Richards förslag som vi tog med i budgeten i höstas.
Borde du inte åtminstone kolla med honom om han vill lägga denna motion själv innan du lämnar in den i ditt eget namn?
Mvh XXXX
Jag såg det här dagen efter och skickade då följande mail:
Hej Gruppledaren
Det här förslaget kom jag med och då ville jag också lägga det som motion. Då sa du att det var en dålig idé.
Nu har du alltså tagit min idé och ska lägga in den som din egen.
Vad tycker du själv om ditt beteende?
/Richard Torsslow
Jag var väldigt trött på det här beteendet, att istället för att samarbeta och lyfta fram nya individer så fanns en kultur där inga nya personer skulle få uppmärksamhet eller möjligheten att göra något bra. Fokus låg på intern konkurrens i stället för gemensamt arbete för framtiden.
Att bygga ett lag istället för en samling individer
När jag blev ordförande ville jag att åtminstone presidiet – det vill säga ordföranden samt första och andra vice ordföranden – skulle träffa alla potentiella kandidater till styrelsen. Det är rimligt att den som föreslår en kandidat också introducerar personen och låter alla få skapa sig en bedömning av kandidaten.
Tidigare kunde några ur det gamla gardet slänga fram ett namn och säga att det här är en bra person utan att någon annan träffat personen. Därefter fick ingen annan träffa personen förrän han eller hon dök upp på listan på personer som skulle väljas till styrelse. Det var för att få in personer som var lojala till dem, istället för personer som kunde bidra till organisationen.
Det här var ett beteende som jag ville förändra. En destruktiv kultur hade utvecklats i partiet som gjorde samarbete och utveckling svårt.
Det visade sig snart att detta inte var ett lokalt problem — det var en kultur som genomsyrade organisationen.