Kapitel 36: Ett årsmöte som avslöjar ett vidrigt maktspel

Mitt första årsmöte blev en riktig ögonöppnare – distriktet visade tydligt hur långt de var beredda att gå för att rensa ut kandidater utanför den egna kretsen. Ett maktspel jag inte var beredd på.

Inför 2020: En tro på förändring

Efter månader av förberedelser och ökande spänningar i föreningen var det dags för mitt första årsmöte som ordförande. Jag var övertygad om att vi stod inför en nystart – men snart skulle jag inse hur starkt motståndet från distriktet faktiskt var.

Vi hade planerat att ha vårt årsmöte tidigt år 2020 för att så snart som möjligt kunna komma igång med nya aktiviteter och en förbättrad verksamhet. De första månaderna före årsmötet är en stillastående period, då verksamheten i stort sett ligger nere. Under den perioden sitter den gamla styrelsen kvar i väntan på att en ny ska tillträda. Jag kände mig övertygad om att vi skulle få en ny styrelse som ville genomföra alla aktiviteter som den gamla styrelsen hade sagt nej till.

Med valberedningen i ryggen

Vi hade valberedningen med oss och vi hade rekryterat flera nya personer som kunde bidra med både kompetens och vilja att utveckla verksamheten. Det var också personer som var skickliga på att möta människor ute i samhället och hade lätt för att samtala och bygga förtroende. Vi hade bra förutsättningar för en riktigt stark styrelse.

Hotet mot det gamla gardet

Självklart innebar det att vissa personer skulle få lämna styrelsen och att majoriteten, eller de som tidigare varit i majoritet, skulle förlora sitt inflytande över föreningen. Under 2019 hade de som ville få bort mig agerat otroligt arrogant, nedlåtande och självsäkert. Dels för att de hade majoritet i styrelsen, dels för att de backades upp av distriktet. Hur stort stöd de hade från distriktet skulle jag strax få reda på.

Bakom kulisserna på ett årsmöte

Att delta i ett årsmöte som vanlig medlem är en enkel uppgift. En vanlig medlem går dit, prickas av mot en lista, tar en kopp kaffe och kanske lite smörgåstårta. Lyssnar på presentationer och röstar kanske i någon fråga. Men som ordförande är man ansvarig för att allt material är 100 procent korrekt och på plats i exakt rätt tid. Vissa dokument och meddelanden ska skickas ut senast 14 dagar före mötet, andra 30 dagar före. Medlemmar som inte har mail måste få materialet med vanlig post. Alla dokument måste vara i ordning.

Administrativt maraton

Materialet som ska skickas ut omfattar bland annat valberedningens lista på föreslagna kandidater till styrelsen, föreslagna kandidater till distriktsmöte om det finns, nominerade kandidater (som ej är föreslagna), nominerade till valberedningen, årsmötesprotokoll, årsberättelser från styrelsen och från kommunfullmäktigegruppen. Det är helt enkelt väldigt mycket jobb, och utan någon med tidigare erfarenhet är det riktigt omständligt – det tyckte i alla fall jag.

Ett gynnsamt förslag från valberedningen

Vi hade en valberedning som stödde oss men jag var ändå väldigt intresserad av att veta hur valberedningens förslag till styrelse såg ut. Någon vecka efter deras sista möte hade jag kontakt med ordförande för valberedningen som mejlade listan på föreslagna kandidater. Det såg bra ut för vår del. Det är betydligt enklare att få igenom valberedningens förslag än att lansera ett alternativt.

Formellt korrekt — men en liten miss

Jag skickade ut alla papper i tid och såg till att vi skickade brev till dem som inte hade e-post. Att leda ett årsmöte som ordförande eller sekreterare kräver både erfarenhet och utbildning. Det är viktigt att kunna stadgarna ordentligt, alltså de regler som bestämmer hur ett årsmöte ska gå till. Distriktet har därför en lista på kandidater som man kan tillfråga om de har tid. Vi hade fått två erfarna personer tilldelade att leda vårt årsmöte.

Ett distrikt som sviker sina företrädare

Eftersom det var mitt första årsmöte mejlade jag alla dokument i förväg till samtliga berörda. Både ordförande och sekreterare på mötet, till ledningen för distriktet och till vår egen styrelse. Jag bad dem gå igenom dokumenten för att se om jag hade missat något. Distriktet och övriga hade gedigen erfarenhet av årsmöten och kunde enkelt upptäcka eventuella misstag i tid. Det gjorde de – men ironiskt nog utan att jag fick någon hjälp av det.

Det första årsmötet

Det här var mitt första årsmöte som ordförande. Jag var ganska nervös när jag gick till möteslokalen, men allt verkade vara i ordning och jag kände mig förhoppningsfull. Vid ingången möttes jag av den förra ordföranden, som hånflinade när han sa: – Det kommer inte bli något årsmöte. Jag blev helt tagen på sängen. När jag kom in i lokalen möttes jag av distriktets representanter – ovanligt glada, med tanke på att det bara var ett lokalt årsmöte.

Ingen sa något om ett inställt årsmöte så vi började förbereda inför mötet genom att ställa fram stolar, ordna kaffe, fixa med skrivare och dator till ordförande och sekreterare.

Sabotage i sista stund

Precis när mötet ska börja informerade distriktets representanter mig om att jag skickat ut en bristfällig lista på kandidater. När jag skickade ut listan på kandidater hade jag missat att ta med övriga nominerade. Jag hade bara skickat ut den preliminära listan som jag fått av valberedningens ordförande.

Listan bestod endast av de kandidater valberedningen föreslagit, men skulle även ha kompletterats med övriga nominerade. Jag fick listan av valberedningens ordförande och utgick från att den var korrekt – därför använde jag den i samtliga utskick.

När fällan slår igen

Det var uppenbart att de alla vetat om det här en längre tid. Jag såg på deras muntra miner att de såg det som en seger att jag misslyckats, att årsmötet skulle bli inställt och att jag som mötesordförande skulle tvingas be om ursäkt för en miss som ledde till att mötet behövde göras om och att alla kommit till mötet i onödan.

De meddelade mig dessutom precis när mötet skulle börja, vilket gjorde att jag inte hade någon chans att kontrollera om man kunde komma runt det här på något sätt. Allt för att förstöra mina möjligheter till ett välfungerande årsmöte.

En chans för min företrädare att glänsa

Min företrädare, som stod i dörren när jag anlände, påpekade nu att jag gjort fel och att det aldrig hände när han var ordförande. Samtidigt som de fick mig att framstå i dålig dager kunde de räkna på hur många personer på mötet som stödde mig och hur många som kunde tänka sig att rösta på deras lista.

Hade distriktet velat stötta mig hade man enkelt kunnat informera mig direkt när man upptäckt misstaget. Då hade vi kunnat skicka ut en komplettering och fastslå att mötet ändå kunde anses vara behörigen sammankallat med den sena kompletteringen. Alternativt hade man kunnat fastslå att en senare komplettering under mötet var tillräckligt. Nu fick de i stället möjlighet att förlöjliga mig inför medlemmarna genom att överrumpla mig på mötet med den här informationen.

Vad jag inte visste då var att detta bara var början på en konflikt som skulle prägla hela mitt engagemang framöver.

Medlemmarna såg igenom falskspelet

De trodde att de vunnit en seger – men medlemmarna såg igenom spelet och ogillade vad de såg. De medlemmar som var engagerade i partiet gillade inte den här typen av fulspel. Vi skulle vara ett lag. Även om hela det gamla gardet, med den förra ordföranden och distriktet i spetsen, lämnade mötet med glada miner lyckades de inte undergräva medlemmarnas förtroende för mig som de hoppats.

Ett andra avgörande årsmöte

Föreningen fick alltså göra om årsmötet i slutet av februari det året och det blev det stormigaste årsmötet i hela Stockholm det året. Vi hade förberett oss mycket noggrant. Vi visste att motståndarsidan skulle försöka kuppa bort oss och att de hade distriktets stöd. För att vinna krävs det att man har fler röster än motståndarsidan och fulspelet börjar direkt när man ska välja datum för mötet.

Det taktiska spelet börjar direkt

Deras sida hade många pensionärer och vår sida hade flera medlemmar med barn i skolåldern. Det innebar att sportlovet var perfekt datum för de som ville få bort oss eftersom de trodde att många som stödde oss skulle vara bortresta då.

Datum för ett årsmöte bestäms på ett styrelsemöte. I vår styrelse var vi som bekant i minoritet. Våra motståndare föreslog sportlovet och specifikt ett datum när Carina hade berättat att hon skulle vara bortrest. Vi protesterade men utan framgång. De fick alltså igenom ett datum som gynnade deras sida. Men vi hade också med några knep för att lyckas. Vi bad några medlemmar som vi visste skulle komma på mötet att skriva i vår Facebook-grupp att de antagligen inte kunde närvara den dagen. Då skulle våra motståndare förhoppningsvis underskatta hur många som stödde oss som skulle komma på årsmötet och kanske inte mobilisera så många egna supportrar.

Engagemang och hårt arbete skapar relationer

Det stora problemet för våra motståndare var att jag och Carina var de som jobbade mest i föreningen. Vi fick mest kontakt med medlemmarna och störst möjlighet att presentera oss själva och partiets politik. Vi hade egentligen inget emot dem som tidigare suttit i styrelsen. De hade gjort ett bra jobb i en tid när ingen vågade eller ville förknippas med Sverigedemokraterna. Men nu sa de nej till all utveckling och förändring och kämpade om betalda platser i stället för att fortsätta utveckla föreningen.

Karisma övertrumfar titlar och taktik

Vår styrka var att vi kunde attrahera nya medlemmar, vi hade fått in människor i föreningen som gillade oss och det vi ville göra. Jag har alltid tyckt om att prata med människor och många gånger tycker människor om att prata med företrädare för Sverigedemokraterna. Svagheten för våra motståndare var att de hade svårare att skapa kontakt med människor och förlitade sig på att några få personer skulle avgöra allt.

Vid valstugan 2018 var det några förbipasserande som sa att de inte kunde tänka sig att rösta på oss på grund av vissa av våra företrädare. Våra motståndare hade fått sina uppdrag i en tid då det helt enkelt inte fanns några andra. Nu motade de bort duktiga människor för att få behålla sina titlar och ersättningar, trots att de inte ville, eller hade förmåga, att göra det arbete som krävdes.

Ett turbulent årsmöte

Om jag minns rätt var det 47 personer på årsmötet det året, vilket var deltagarrekord. Nu stod allt på spel för våra motståndare om de ville få bort oss. 2019 hade vi vunnit slaget om valberedningen och ordförandeposten. Nu skulle vi få majoritet i styrelsen, eller förpassas till historien.

Jag tog fram en ganska omfattande presentation av personerna som var med i vårt styrelseförslag. Det var bilder på samtliga kandidater, en kort presentation av varje kandidats bakgrund och yrkeserfarenhet. Vårt styrelseförslag var riktigt bra och flera personer hade värdefull kompetens från arbetslivet.

Årsmötet blev som sagt stökigt, det blev omröstningar om flera poster och diskussioner fram och tillbaka, men vi vann med stor marginal. Jag kan ha dragit det lite långt i presentationen av den nya styrelsen. Bland annat hade jag kartlagt hur många timmar alla hade jobbat med flygbladsutdelningar, representerat partiet på mässor, olika evenemang och sammanhang. Men vi vann till distriktets stora förtret.

Nystart med medlemmarnas stöd

Det här innebar att vi skulle kunna utveckla föreningen som vi ville. Vi fick nu möjlighet att arrangera konferenser, bjuda in relevanta föreläsare, ha öppna föreläsningar och genomföra den typ av aktiviteter som får uppmärksamhet och som förhoppningsvis får fler att våga engagera sig.

Insikten som kom för sent

Samtidigt borde jag redan här ha reflekterat över den organisation jag var medlem i. Jag engagerade mig inte politiskt för att tjäna pengar eller få status. Jag var idealist och ville åstadkomma förändring. Nu hade jag hamnat i en massa interna stridigheter och när jag märkte att distriktet gjorde allt för att bli av med mig i stället för att stötta mig borde jag lämnat partiet.

Bakom fasaden - partiets förvandling

Det borde ha varit uppenbart för mig redan då att distriktets företrädare, liksom många andra i politiken, hade lämnat tanken på att skapa ett bättre samhälle bakom sig – och i stället fokuserade på välbetalda poster och fina titlar.

Men nu såg jag fram emot ett konstruktivt år – som skulle komma att misslyckas av helt andra orsaker.

Nästa: Ett förlorat år