Kapitel 22: Samhällsklimatet 2017 - Fakta, känslor och Tino Sanandaji
I Massutmaningen punkterar Tino Sanandaji de vanligaste argumenten för invandringens ekonomiska vinster – och sätter därmed igång en debatt som blev lika upplysande som polariserande.
Massutmaningen av Tino Sanandaji
I början av 2017 släppte Tino Sanandaji boken Massutmaningen, som behandlade så gott som alla relevanta siffror rörande invandring och integration. Det var en bok som en gång för alla borde sätta punkt för argumentet att invandring är ekonomiskt gynnsam för Sverige. Så blev det inte.
Mottagande i traditionell media
Boken fick mycket uppmärksamhet och generellt sett ett gott mottagande, även från vänsterorienterade tidningar. Aftonbladet Kultur skrev att det var “en imponerande bok om invandringens problem och utmaningar” och att "bokens sammanfattning av ekonomi och brottsutveckling presenterar forskning och aktuella siffror pedagogiskt nog för att förtjäna en guldstjärna för sin rent utbildande insats."
Widar Andersson på Folkbladet skrev: “Massutmaning är en mycket viktig bok. Med evidensbaserade siffror—som Sanandaji har hämtat från aktuella forskningsfält och officiella beräkningar och som kan granskas kritiskt—visar han, punkt för punkt, att många centrala delar av den svenska välfärdsstatens verksamheter och värderingar är under intensiv press. Detta gäller allt från vård och utbildning till pensioner och produktivitet. Fattigdom och ojämlikhet ökar, och arbetslösheten manifesterar sig på nivåer vi inte sett tidigare.”
och
"Det finns inget extremt i resonemanget i hans bok. Om något alls är extremt, är det snarare den iver som hittills funnits att försöka misskreditera budbärare av Tino Sanandajis kaliber."
Expressen, samma tidning som kallade Sandviken-rapporten seriös, skrev en i stort sett positiv recension men avslutade med denna paragraf:
"Sanandaji är egentligen bara orättvis på en punkt. Och det är när han anklagar medierna för att dölja sanningen om kostnaderna och konsekvenserna av migrationen. Han citerar sarkastiskt vad som verkar vara naiva, storögda svenska tidningar, utan att en enda gång reflektera över att den information han använder för att stödja sina egna teser kommer från samma svenska tidningar. Att påstå att det finns en mediekonspiration ger förvisso många härliga likes från hans över 50 000 Facebook-fans, men det underminerar också förtroendet för det svenska samhället som han uppenbarligen bryr sig om."
Att misskreditera budbärare
Kritiken mot boken visar hur delat Sverige var och hur de som hoppades att invandring skulle vara lönsam och positiv för Sverige krampaktigt försökte hitta skäl att kritisera boken. I stället för saklig kritik riktades personliga påhopp, där Tino framställdes som en oseriös person – antingen oförmögen att tolka statistik eller medvetet vilseledande gentemot läsarna.
Jerzy Sarnecki, kriminolog, forskare och anställd vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ), ansåg i radioprogrammet Studio P1 på Sveriges Radio att "De statistiska uppgifterna som Sanandaji presenterar är till stor del korrekt återgivna men ofta felaktigt tolkade."
Kritik eller ideologi – frontfigurer mot sanningen
Hans Lööf, professor i ekonomi, och Gustav Martinsson, lektor i finansiell ekonomi, båda vid Kungliga Tekniska högskolan, försökte förminska bokens värde genom att bland annat kritisera dess referenser i Svenska Dagbladet.
“Vi har läst boken med vetenskapens glasögon och förvånas över hur slarvigt Sanandaji hanterar den tillgängliga forskningen. Vi anser att Sanandaji aktivt vilseleder sina läsare på ett sätt som är destruktivt för den svenska invandringsdebatten.”
Att påstå att en skribent “aktivt vilseleder sina läsare” är naturligtvis ett mycket allvarligt angrepp - inte bara på personen utan på själva texten.
Hans Lööf var vid den tiden ledare för kampanjen "Vinnvandring," som är en kombination av orden "Vinna" och "Invandring," en kampanj som syftade till att visa att invandring var lönsam.
Att stå upp för obekväma sanningar
Omkring tio professorer ställde sig bakom Tino Sanandaji och kritiserade denna ifrågasättande hållning. Ett exempel var Erik Lindqvist, associate professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, skrev ett svar till kritiken i samma tidning med rubriken “Nationalekonom: Sanandajis bok är inte ohederlig”.
Där skriver han bland annat:
“Att bli utmålad som intellektuellt ohederlig är bland det värsta en forskare kan råka ut för. Anklagelser om ohederlighet bör därför inte göras lättvindigt. Utifrån den kritik Lööf och Martinsson för fram kan jag inte se att de har grund för sin anklagelse.”
Kulturelitens reaktioner
De som däremot reagerade var kultureliten som reagerade med en våg av ifrågasättanden, anklagelser och påhopp på exempelvis Twitter. Flera kulturkändisar gick till attack mot Tino Sanandaji och hans bok som presenterade fakta och statistik på ett imponerande sätt.
En känd författare som ifrågasatte siffrorna i boken var Camilla Läckberg som frågade Moderaterna om de verkligen stod bakom Tinos siffror. I en artikel på nyheteridag.se kan man läsa.
“När en Twitteranvändare taggar Läckberg med en skärmbild på statistik från regeringen, som Moderaterna publicerat, som visar att endast fyra procent av nyanlända har riktiga jobb efter två års etablering, går Läckberg till attack mot Moderaterna. I en tweet till Karin Sedvall, politiskt sakkunnig hos Moderaterna, kräver hon ett officiellt ställningstagande till ”Tinos siffror”.”
För mig blev Camilla Läckberg en ganska tydlig värdemätare på hur låst samhällsdebatten var vid den här tidpunkten. Det rådde en inofficiell sanning om att invandringen var lönsam – allt annat ansågs otänkbart. Den bubbla som kultureliten skapat för sig själva var så stark att nästan ingenting kunde nå igenom.
Till kritikernas försvar
Men det bör också påpekas, till Camilla Läckbergs försvar, att hon ifrågasatte siffrorna och frågade om Moderaterna stod bakom dem. Hon pekade inte ut individer, och så vitt jag vet använde hon inga nedsättande epitet om Tino eller andra. Hon gjorde dessutom allt i sitt eget namn och deltog i en offentlig debatt, vilket är något positivt. Anledningen till att jag nämner henne här är för att det visar hur en person som är duktig, kompetent och delaktig i debatten faktiskt hade svårt att förstå att siffrorna i boken Massutmaningen kunde vara korrekta. Hon var inte ensam, de flesta var vid den här tiden vilseledda av slagord som kompetensregn och superekonomi.
Fakta ignoreras när känslor tar över
Även om det började sjunka in för ett fåtal personer att invandring inte var den vinstlott som de hoppats på, svallade känslorna fortfarande heta. När någon pekade på fakta kring immigration och våld blev vissa människor hysteriska – de reagerade med känslor och svarade med personangrepp. Det drabbade mig och alla andra Sverigedemokrater.
Men om Tino Sanandaji blev kritiserad och ifrågasatt på ett akademiskt sätt så skulle en annan författare få vädra en helt annan – och betydligt hårdare – mediestorm.